Vid invintring och skattning hittade så här vackert vildbygge. Naturligtvis ett tecken på att jag inte varit där och hållt så bra koll på dem...

Flusterkö
Igår kväll vid niotiden var det full aktivitet vid flustret. Först trodde jag att det var svärmning, sedan såg jag att de bara köade för att komma in efter kvällens sista dragflygning. Sju grader sägs ibland vara en nedre gräns för vad de gillar. I buskarna surrade bara humlor, som ju kan flyga vid lägre temperaturer.

Biägaren åter biodlare
Det har varit en lite osäker vår vad gäller binas vare eller inte vara i min närhet, detta på grund av allergin. Mina gamla slöjor, som inte var helt bitäta från början, hade mössen under vintern gnagt ytterligare hål i. Så det är först ganska nyligen, men min nya "sheriff-slöja" som jag vågat närma mig bina.
Jag har flyttat kupan från det gamla stället och samlat mina två kupor på en och samma bigård hemma i trädgården. Här hoppas jag kunna fortsätta med bina. Det var några vänliga själar som erbjöd sig ta över bina, men jag kunde inte släppa dem än...
Det har ju varit en sanslöst varm och solig vår, bina har haft det trångt i kuporna och aktiviten vid flustret har varit hög. Snart mer rapporter hoppas jag!
Här en vintrig bild från i mars och en med majsol, med kupan nästan dold bakom vildäpplen i full blom.

Bivaxsalva? Pyttsan, smuldeg blev det!
Hela vintern har en bunke med vax stått i köket och väntat på åtgärder. Det är det vax som blev över efter avtäckningen av ramarna, när jag slungande honungen i höstas. Jag har varit nyfiken på att prova att göra vaxljus och bivaxsalva. Jag letade på nätet och hittade tips på hur vaxet kan bearbetas och rensas. Det enklaste skulle vara att smälta det i vattenbad och sedan hälla i kallt vatten, varvid vaxet skulle lägga sig på ytan och smutspartiklarna på botten.




















Riktigt så blev det ju inte... kanske var det för mycket honung kvar i vaxet, men hur som helst så blev det bara en enda sörja. Jag provade att sila genom en duk och fick kvar en märklig smulig produkt (se nedan). Det liknar vare sig vax eller honung. Kanske kan jag experimentera vidare och försöka smälta det, blanda med olja och prova att göra salva ändå.


















Nedan ett recept på enkel bivaxsalva jag hittade på nätet.
80 procent bivax 20 procent olja (tex raps- eller mandelolja). Smält i vattenbad. Rör i smeten medan den kallnar så att det vispas inluft till en mjuk salva. När smeten är halvkall tillsätts doftoljor och andra tillsatser.

Flytande guld på burk
En del av julklapparna är ju givna, för vad kan väl vara finare än flytande guld på burk? Jag har helt enkelt tappat upp på glasburk från plasthinkarna som honungen stod i (ca 5 liter sommarhonung och 7-8 liter ljunghonung). Har inte hållt på och rört och grejat, jag skulle tro att de här små mängderna hinner konsumeras innan någon kristallisering hinner ske.

Sila

Honungen är silad och står i plasthinkar och väntar på att tappas upp i burk. Men måste få tag på burkar. Det är mycket att tänka på. Det ändå tur att det är vinter och bina vilar, det är nämligen nästan två månaders väntetid till läkaren som jag måste träffa för att få en remiss till allergologen för utredning (apropå allergichocken), och de har i sin tur tre månaders väntetid.

Slungning på högvarv!

Efter att ramarna väl blev avtäckta (förra inlägget) så var det dags för slungning. Det fick plats med åtta Langstrothramar i slungan (fyra Svearamar). Det gick ganska bra att fördela vikten jämnt, men ljunghonungen satt ju som sagt var som en smäck i ramarna. Vi fick picka och hacka i den, vändra och vrida på ramarna, sedan köra slungan i full fart ganska länge. Det skakade så vi fick hänga på slungan. Men vi fick nog urvridet det mesta! Finfin honung (om än med vaxbitar och ett och annat bi) rann ner i hinkarna. För att ta till vara all honung skrapade vi förstås rent slungan invändigt med degskrapa. Efter själva slungning vidtog städningen av rummet, honung och vax fanns lite varstans, tom. på väggarna. Sammanlagt tog det oss ca sex timmar (med avtäckning, slungning och städning och allt) att slunga honungen från fyra kupor.

Tänka sig - slungningsdags!

Avtäckning

När jag började nybörjarkursen i biodling förra våren trodde jag väl inte att det skulle dröja tills nu innan jag fick en första egen honung! Men nu finns den äntligen! Slungningen gjorde jag tillsammans med några andra från nybörjakursen, varav en har köpt en ny begagnad fin slunga. Vi kunde använda en bekants tvättrum som slungrum, det var alldeles ypperligt. Hade jag varit lite smart hade jag tagit in mina ramar i rumsvärme en dag innan. Som det var nu var de i bakluckan på bilen. Ljunghonungen satt som en smäck på ramarna. Lite fiffigt, men möjligtvis lite osofistikerat, var att använda en hårtork till att värma ramarna och rummet lite. Man tar var man har. Jag provade att täcka av vaxlocket med både kniv och avtäckningsgaffel. Kniven tyckte jag nästan var lättast. Vilket man än tar blir det fasligt kladdigt! Ett hett tips är att förkläde, eller ombyte med sig, i alla fall extra strumpor... Bilden nedanför med tre ramar föreställer från vänster sett; en ram med täckt honung, en ram med avtäckt honung och en ram som är slungad. Ljunghonungen var vi tvungna att "picka" med gaffel för att få den att lossna bättre från ramarna. Refraktometern (nedersta bilden) använde vi för att kontrollera vattenhalten i honungen, är den över 20% lär det finnas risk att den jäser. Min ljunghonung hade en vattenhalt på ca 20%, sommarhonungen som stått i ramarna längre och som var mera täckt hade en vattenhalt på ca 18.5%.

Oxalsyrebehandling mot varroa

Då är höstens behandling mot varroakvalstret genomförd. Vi gjorde det gemensamt i föreningen för några veckor sedan. Det finns ju en fördel med att behandla alla bisamhällen samtidigt, dessutom lär man sig handskas med syrorna på ett bra sätt. Vi använde oxalsyra, vilken man bör använda först efter slutskattningen. Syran kan köpas i en färdig plastburk och med sockervatten blandas till lagom koncentrerad lösning. Är det lite kyligt ute kan man med fördel använda lite varmare vatten som man har med sig i en termos, så att de stackars bina inte får en köldchock. Varje samhälle ges ca 25-30 ml som droppas på bina, mellan ramarna. Det sprids sedan till hela samhället. I en del av samhällen såg man tydligt att bina redan gått i vinterklot. Även om en sådan här behandling förstås också är ett störningsmoment, så klarar ju bina sig i det långa loppet bättre utan varroa. Under behandlingen höll jag mig diskret i bakgrunden, viss försiktighet bör ju iakttas med tanke på allergin...

Allergichock
Funderade på att censurera bort den... det vill säga allergichocken jag fick i helgen. Men det tyckte inte andra. Ett fjärde bistick var tydligen allt som krävdes för att jag skulle utveckla en rejäl allergi mot bigift. Denna gången blev det inte bara en lokal reaktion, utan en allmänreaktion, med tillkallad ambulans och allt. Men det gick ju bra. Nu får jag bara ha lite koll på det där, utreda det kanske på en allergimottagning och få mediciner och annat. Men bina vill jag nog ha kvar! Ju.