Förhindra röveri!

Mina ungbin mår bra men behöver ännu mera apifonda (socker) att äta. Såhär i slutet av juli finns det inte så mycket vare sig på ängarna eller i skogen som lockar bina, inget vidare drag med andra ord.

Apifondan kan locka andra bin är de bosatta i kupan att komma på en gratis festmåltid. För att förhindra detta röveri ser jag dels till att flusteröppningen inte är för stor så att de kan försvara sig, dels så sätter jag ett varroagaller i botten på kupan (översta bilden).

Annars verkar bina ha det bra i värmen och jag är i alla fall nöjd med platsen för kuporna. Tittar man åt rätt håll ser man vackra fält, betande kor och hembygsgård. Tittar man åt fel håll ser man elverk och motorväg... Men bina bryr sig sannolikt inte. Hemifrån är det en kort promenad, katterna får också följa med ibland. De visar inget större intresser för bina, och inte bina för dem som tur är. Se vad skönt det ser ut i kvällssolen!

Samhället tar sig!

En första ordentlig koll av samhället gjordes tillsammams med Egon, den lokala biodlaren, fem dagar efter att samhället var på plats. Däremellan var man väl där och gluttade på locket lite... Jag vill ju se vad de har för sig!

Under den här första undersökningen kunde vi se att drottningen som sig bör kommit ur sin bur och att hon till och med hade börjat lägga stift (ägg). Yes! på fotot ovan kan man se drottningen (lite till höger) med en vit prick på ryggen. Vi såg också att bina duktigt hade börjat bygga ut celler i ramarna med färdigpräglade vaxkakor.


Det tränade ögat (inte mitt) konstaterade snabbt att bina svalt. Det beror på att det för tillfället är väldigt mycket ungbin i kupan, således för få dragbin som drar hem pollen och nektar. Det problemet löser man genom att stödfodra. Vi gav bina något kilo apifonda, en slags sockergel i plastpåse, och den gav de sig direkt på.

Ytterligare några dagar senare var det dags för nästa steg, att förstärka samhället med en ram med yngel till varje nytt samhälle, samt ännu mer bin. Tillsammans med Egon gick vi igenom "gamla" samhällen och letade rätt på ramar med lagom med yngel. Inte för många för de orkar kanske inte mata dem. Inte för få, för själva poängen är ju att förstärka samhället så att det hinner bli starkt inför invintringen. Varje samhälle fick en ny ram som placerades mitt i kupan.

Extra bin skakade vi helt enkelt ner i bunke från ramarna, hällde ner de i transportlådan (bilden), transporterade i bilen och hällde sedan ner i de nya kuporna. Några bin rymde säkert, men det räckte (förutom lock förstås...) att spruta lite vatten på dem för att hålla ordning på dem.

Nu är väl alla de större ingreppen gjorda, det gäller bara att hålla lite koll på bina och planera för när och hur kvalstret varroa ska behandlas. Varroa är bara att räkna med i våra regioner nuförtiden. Honung lär det inte bli i år, bina hinner inte, men annars har det varit en bra honungssommar. Jag fick en burk nyslungad honung och den var ljuvlig!

Göra en avläggare

Nu är mina bin hemma!
För några dagar sedan gjorde jag avläggarna tillsammans med en lokal biodlare. Det var kul att se hur drottningodling kan gå till och hur man kan göra avläggaren.

Morgonen började med att vi hämtade drottningarna och placerade dem i små drottningburar tillsammans med några följebin. Dessa matar drottningen med den sockermassa som man sätter i ena änden av buren. Efter några dagar har de ätit sig igenom och drottningen kan ta sig ut i samhället. Då har bina i samhället förhoppningsvis vant sig vid hennes lukt och accepterar henne. Här på bilden ovan fångar vi drottningen som har bott i den lilla kupan.

Nästa steg är att förbereda kuporna. De ska vara färdigmålade och bestå av botten, tak och lagom med lådor att rymma den dubbla 3/4 langstroth ramen som vi använder i yngelrummet. Fler lådor läggs till när det är dags för bina att producera honung, men det tror jag inte det blir tal om förrän till nästa sommar... Jag får ge mig till tåls. Det viktiga nu är väl att samhället växer sig bra och starkt inför vintern. På bilden tejpar vi lådorna så att de håller sig stabila under bilfärden och vi tejpar för flustret så att vi slipper bin i bilen.

Efter detta är det dags att förse samhället med bin, det gör vi genom att ta upp ramar ur starka samhällen och borsta ner dem i en bunke. När det lagom mycket bin skakar vi helt enkelt ner de i det nya samhället. Till det nya samhället tar vi också några väl utbyggda ramar från de gamla samhällena så att drottningen har något att lägga yngel i och vi sätter och i några helt nya ramar med präglat vax. Längst ut har vi en avdelningsram av frigolit, samhället fyller ju inte ut hela lådan än. När kupan är försedd med ramar och bin sätter vi i drottningburen. En liten pinne håller buren på plats mellan några ramar. Man ser direkt att bina börjar intressera sig drottningen och samlas kring henne.

Sedan är det bara att sätta på täckskivan av plast och locket och transportera kuporna dit de ska. I mitt fall till en äng vid hembygdsgården. När vi ställt kuporna på bänken och öppnat flustret lite så började bina komma ut med en gång, och de flög runt kupan och orienterade sig. Bara någon timme senare kunde man se de första bina komma hem i pollenbyxor och samhället såg hemmastatt ut.

Av någon outgrudlig anledning går det inte att ladda ner fler bilder just nu, men det kommer mer bilder så fort det funkar igen.