Finnes: en äggläggande drottning

Ja det är sant, hon HAR börjat lägga ägg! Det finns både stift och täckt yngel i kupan. Man blir nästan rörd över binas förmåga att anpassa sig till nya förhållanden, driften att hålla samhället igång och att försvara det.

Det har ju varit många dagar med hällande regn och till och med hagel. Jag undrar just hur det går för ett stackars bi som kanske i godan ro mumsar i sig nektar från ljungblomman och överraskas av en hagelskur? Det är tuffa arbetsvillkor när man får leta mat med livet som insats.

Saknas: en äggläggande drottning

Jag har sett kungligheten med egna ögon. Ungdrottningen klampade omkring på ramen som katten kring het gröt, övriga bin närmast letargiska. Men inte ens med lupp kunde jag sikta några ägg.

Till hennes försvar så har ju vädret varit dåligt, hon kanske inte har kunnat para sig. Bina verkar ju också glada i henne, de har accepterat henne och har uppenbarligen förväntningar på henne. Jag får vänta ytterligare en vecka och se vad som händer. OM hon inte har lagt några ägg då så är hennes dagar räknade, jag får skaffa en ny drottning av någon odlare (om man får tag på några drottningar så här års). Hur jag ska kunna ta ihjäl henne vet jag inte... jag klarar inte ens av att trampa ihjäl de stackars bin som fastnat med vingarna i tejpbitar.

Oavsett äggläggningsstatus så behövs det en ram till med täckt yngel, för det är för lite ungbin i kupan. En sådan ram kan jag få av Egon. I det starkare samhället, som haft drottning ett tag, där är ca 1/3 av mittenramarna täckt yngel, vilket är bra. Det enda jag fann i det svaga samhälle, det var pollen, honung och foder huller om buller i ramarna.

Men bina försvarar i alla fall sitt bo med den äran! Jag såg en geting som flög in i boet när det var öppet. Bina gav sig direkt på den, nöp den i nacken och flög med viss möda med det tunga lasset ut ur boet och dumpade inkräktaren på behörigt avstånd. Bra där!


Bilderna visar skillnaden mellan (vax) täckt honung (där jag skrapar med kupkniven) och täckt yngel. Ynglen är lite buckligare.

Länge leve ungdrottningen!

Hon har siktats av min biodlarkollega! Så då hade vi rätt som trodde att det nog hade kläckts några drottningar ur visecellerna. Drottningen var lite större än arbetsbina och hon rörde sig snabbt på ramarna. Flög till och med upp. Hon har väl varit på parningsflykt. Ägg hade hon ännu inte lagt, hoppas kunna hitta några till helgen.

Undrar vilken ras det är på henne? De flesta av bina i min avläggare var av en korsning mellan antatoliska och kaukasiska bin, och ev. någon ram med Buckfastbin. Vi får väl se vad hon blir för en. Hon har inte så himla många ramar att lägga ägg i. Arbetsbina har fyllt på ganska bra med honung i mittenramarna, de som brukar vara bäst för äggläggning. Kanske ska jag stuva om ramarna lite.

Snart behöver de ännu mera apifonda, de käkar glupskt på sockret som jag lägger i botten på kupan.

Drottningen är död!

Som befarat har hon gått hädan. Hur och varför är svårare att veta. Min nyupptäckta biodlarintuition sade mig att något var fel i samhället, men jag såg också tre lite säkrare tecken på att hon nog är död, nämligen 1. att jag inte hittar henne 2. att det inte finns några stift och 3. att bina har tillverkat viseceller. Biodlarkollegan Mikael bekräftade mina fynd. Vi inspekterade samhället noga med ficklampor.

På bilden här som jag tog igår kväll syns det som jag tror är visecellerna, och de är tomma. Det betyder att drottningarna krypit ut och kanske slagits med varandra. Den starkaste är sannolikt kvar och har parat sig, förhoppningsvis (annars blir det bara drönare lagda). Om ca en vecka borde man i så fall se att det börjar dyka upp stift. Man lär ju inte hitta henne, hon är rätt så lik de andra bina och dessutom omärkt. Man skulle kunna sila bina förstås, men det är lite omständigt. Finns ingen drottning i samhället får jag köpa mig en ny, om det går att få tag på en såhär års.

Mitt stackars drottninglösa samhälle! Hoppas nu bara att de hinner etablera sig bra innan vintern.

Ta i med hårdhandskarna
Eller i alla fall de i getskinn. Höll på att få en chock när jag på väg till jobbet idag bara skulle titta till bina och ser att det är helt svart av bin runt en av mina kupor. Rövare! Jag går tillbaka hem och utrustar mig med hanskar, slöja, rökpust och målartejp. Nu ska de få. Känner mig som Cruella De Vil och bina med tror jag, för de surrar runt mig som aldrig förr. Rökpusten slocknar fyra gånger, en gång tror jag mig ha fått ett bi innanför slöjan och utför en intrikat så-tar-man-av-sig-slöjan-på-en-sekund dans, men till slut vinner jag. Tejpförlusten minimal (prova själv att riva tejpremsor med handskap på). Alla fluster igentejpade till oigenkännlighet med pytteliten flusteringång, de får KÖA för att komma in i kupan.

När jag ändå håller på och grejar med bina passar jag på och kollar om jag verkligen kan se att drottningarna finns där, och i den ena kupan hittar jag både henne och ägg, men i den andra varken eller. Däremot något som ser ut som viseceller (drottningceller de själva dragit upp). Bina har fått sig en muntlig åthutning och hot om att Egon kommer om de inte skärper sig. Eftersom jag inte tror att det hjälper mot min kontrollförlust så kommer jag nog att fråga Egon till råds inom en snar framtid.

Snattarbin...
Som tidigare konstaterat så gäller det att hålla koll på att inget röveri förekommer bland kuporna. Det gör det. Vi har sammanlagt sex kupor på ängen, varav två är mina. Bina flyger lite väl glatt och snattar apifonda från andras kupor. Varför vet vi inte riktigt och inte heller riktigt vad vi kan göra åt det. Vi har försökt minska flusteröppningarna med tejp och nät så att det blir tillräcklig luftgenomströmming (foto ovan), men det är osäkert om det funkar. Dessutom biter bina hål i nätet. Det kanske är något slags tonårsrevolt, det är ju ungbin. I värsta fall får vi flytta isär kuporna, och då måste man flytta dem minst fyra kilometer bort. Vi väntar lite till och ser vad som händer, just nu regnar det ju ganska mycket och de håller de sig inne i sin hemmakupa.

Det var också dags och kolla hur trångbodda de är. Helt klart har de blivit fler i kupan och yngel har kläckts. Men det är inte för trångt än, som syns på bilden är det en ram kvar som de bara börjat bygga ut. Man ser att det börjar likna celler och inte bara är präglat vax. Men om någon vecka kanske det är dags att sätta ytterligare en ram.

Pollenbyxornas färg är hos de flesta just nu glatt orange. Vet inte vad det är för något de samlar på då, kanske mjölkört? Men den har jag för mig är vit. Måste nog ta och beställa en bok till. "Lärobok i biodling" av Eigil Holm är den bok jag närmast har tänkt att skaffa. Den lär vara bra. "Bin till nytta och nöje" av Mattson och Lang läste jag under nybörjarkursen som biodlarföreningen gav, det var en bra första läsning.