Heja drottningen!
Det nya samhället har accepterat sin nya regent. Såg inga stift med blotta ögat, men fick i alla fall syn på henne. Nästa utmaning för hela samhället är att hinna producera nog med vinterbin för att klara vintern.

Drivfodring
För att få en flygande start på det nya, och således lite svaga, samhället så drivfodrar jag. Eller kanske heter det stödfodring. Hur som helst så får bina extra foder i form av 50% sockerlösning som jag kokar ihop inne på spisen. Sedan häller jag upp det i en tom honungsburk (halv burk/dag) med massa hål i locket. Burken ställer jag uppochner på en skriva med hål i, inuti en tom låda . Sedan är det fest för bina, de kan i lugn och ro sörpla i sig. De skulle ju kunna få apifonda istället, men tydligen ska detta vara bättre. För att samhällets vaktbin ska klara sitt uppdrag så har jag gjort flusteröppningen miminal (ca 2 cm).

Ny hemvist
Samhället har återuppstått en mil bort. Se sådan idyllisk backe de hamnat på! Så fort jag öppnade flustret vällde bin ut och flög runt kupan och orienterade sig. När de väl varit på plats en dryg vecka var det dags för drottningtillsättning. Drottningen fick jag av en lokal odlare. Innan jag tillsatte drottningen gick jag noga igenom hela samhället och letade efter drottningceller, för om sådana lämnades skulle de inte acceptera den nya drottningen. Mycket riktigt hittade jag drottningceller (mittersta bilden), som jag petade bort. Den nya drottningen ligger i den lilla gula plastlådan. Den hängde jag i en ståltråd mitt i kupan, mitt emellan två ramar (nedersta bilden). Detta var för några dagar sedan och jag håller tummarna för att de accepterat henne!

Skattning!

Det är sant, jag HAR fått honung! För några veckor sedan skattade jag för första gången i mitt starka samhälle. Det blev sammanlagt fem ramar som var fyllda med honung och lagom vaxtäckta (2/3 sägs det kan vara lagom). Snart är det dags att ta några till. Om ljungblommningen håller i sig kanske det tom. blir honung för mer än mitt egna husbehov!

Adjö rebeller : (
Det ena av mina två bisamhället var dömt till undergång när det nu inte blev någon ny drottning av den de försökte dra upp själva. Nu återstod inget annat än att öppna kupan och sopa bina för vinden. Ramarna var fulla med puckelyngel, så en (eller flera) drönarmor fanns. Fotot lite otydligt, taget med mobiltelefon, men man ser "knopparna" som alltså skulle bli drönare och inte arbetsbin som man ju vill ha. Bina blev förstås upprörda av mina åtgärder och flög omkring och försökte ta sig in i kringliggande samhällen, med inte alltid med så god lycka. Under flustrerna var det fullt med döda bin i gräset.




















När samhället väl var borta började jag med en avläggare för att starta upp ett nytt samhälle. Jag tog bin och lite yngelramar från mitt välmående samhälle och placerade hos en vän en mil bort. De fick också lite ramar med honung så att de kommer igång bra. Det samhället tejpade jag igen väl medans jag höll på för att inte de "gamla" bina med sin drönarmor skulle komma in, men nog försökte de! De höll sig inte helt fromt i lådan under bilfärden heller... det var en glipa i botten på gallret. Mitt under färden fick jag vädra ut bin, tejpa igen och sedan åka bil med slöja.