Slungning på högvarv!

Efter att ramarna väl blev avtäckta (förra inlägget) så var det dags för slungning. Det fick plats med åtta Langstrothramar i slungan (fyra Svearamar). Det gick ganska bra att fördela vikten jämnt, men ljunghonungen satt ju som sagt var som en smäck i ramarna. Vi fick picka och hacka i den, vändra och vrida på ramarna, sedan köra slungan i full fart ganska länge. Det skakade så vi fick hänga på slungan. Men vi fick nog urvridet det mesta! Finfin honung (om än med vaxbitar och ett och annat bi) rann ner i hinkarna. För att ta till vara all honung skrapade vi förstås rent slungan invändigt med degskrapa. Efter själva slungning vidtog städningen av rummet, honung och vax fanns lite varstans, tom. på väggarna. Sammanlagt tog det oss ca sex timmar (med avtäckning, slungning och städning och allt) att slunga honungen från fyra kupor.

Tänka sig - slungningsdags!

Avtäckning

När jag började nybörjarkursen i biodling förra våren trodde jag väl inte att det skulle dröja tills nu innan jag fick en första egen honung! Men nu finns den äntligen! Slungningen gjorde jag tillsammans med några andra från nybörjakursen, varav en har köpt en ny begagnad fin slunga. Vi kunde använda en bekants tvättrum som slungrum, det var alldeles ypperligt. Hade jag varit lite smart hade jag tagit in mina ramar i rumsvärme en dag innan. Som det var nu var de i bakluckan på bilen. Ljunghonungen satt som en smäck på ramarna. Lite fiffigt, men möjligtvis lite osofistikerat, var att använda en hårtork till att värma ramarna och rummet lite. Man tar var man har. Jag provade att täcka av vaxlocket med både kniv och avtäckningsgaffel. Kniven tyckte jag nästan var lättast. Vilket man än tar blir det fasligt kladdigt! Ett hett tips är att förkläde, eller ombyte med sig, i alla fall extra strumpor... Bilden nedanför med tre ramar föreställer från vänster sett; en ram med täckt honung, en ram med avtäckt honung och en ram som är slungad. Ljunghonungen var vi tvungna att "picka" med gaffel för att få den att lossna bättre från ramarna. Refraktometern (nedersta bilden) använde vi för att kontrollera vattenhalten i honungen, är den över 20% lär det finnas risk att den jäser. Min ljunghonung hade en vattenhalt på ca 20%, sommarhonungen som stått i ramarna längre och som var mera täckt hade en vattenhalt på ca 18.5%.

Oxalsyrebehandling mot varroa

Då är höstens behandling mot varroakvalstret genomförd. Vi gjorde det gemensamt i föreningen för några veckor sedan. Det finns ju en fördel med att behandla alla bisamhällen samtidigt, dessutom lär man sig handskas med syrorna på ett bra sätt. Vi använde oxalsyra, vilken man bör använda först efter slutskattningen. Syran kan köpas i en färdig plastburk och med sockervatten blandas till lagom koncentrerad lösning. Är det lite kyligt ute kan man med fördel använda lite varmare vatten som man har med sig i en termos, så att de stackars bina inte får en köldchock. Varje samhälle ges ca 25-30 ml som droppas på bina, mellan ramarna. Det sprids sedan till hela samhället. I en del av samhällen såg man tydligt att bina redan gått i vinterklot. Även om en sådan här behandling förstås också är ett störningsmoment, så klarar ju bina sig i det långa loppet bättre utan varroa. Under behandlingen höll jag mig diskret i bakgrunden, viss försiktighet bör ju iakttas med tanke på allergin...

Allergichock
Funderade på att censurera bort den... det vill säga allergichocken jag fick i helgen. Men det tyckte inte andra. Ett fjärde bistick var tydligen allt som krävdes för att jag skulle utveckla en rejäl allergi mot bigift. Denna gången blev det inte bara en lokal reaktion, utan en allmänreaktion, med tillkallad ambulans och allt. Men det gick ju bra. Nu får jag bara ha lite koll på det där, utreda det kanske på en allergimottagning och få mediciner och annat. Men bina vill jag nog ha kvar! Ju.