Honeydust

2008-10-17T09:44:00.002+02:00

Vid invintring och skattning hittade så här vackert vildbygge. Naturligtvis ett tecken på att jag inte varit där och hållt så bra koll på dem...

2008-06-13T10:59:00.003+02:00

Flusterkö
Igår kväll vid niotiden var det full aktivitet vid flustret. Först trodde jag att det var svärmning, sedan såg jag att de bara köade för att komma in efter kvällens sista dragflygning. Sju grader sägs ibland vara en nedre gräns för vad de gillar. I buskarna surrade bara humlor, som ju kan flyga vid lägre temperaturer.

2008-06-10T11:35:00.006+02:00

Biägaren åter biodlare
Det har varit en lite osäker vår vad gäller binas vare eller inte vara i min närhet, detta på grund av allergin. Mina gamla slöjor, som inte var helt bitäta från början, hade mössen under vintern gnagt ytterligare hål i. Så det är först ganska nyligen, men min nya "sheriff-slöja" som jag vågat närma mig bina.
Jag har flyttat kupan från det gamla stället och samlat mina två kupor på en och samma bigård hemma i trädgården. Här hoppas jag kunna fortsätta med bina. Det var några vänliga själar som erbjöd sig ta över bina, men jag kunde inte släppa dem än...
Det har ju varit en sanslöst varm och solig vår, bina har haft det trångt i kuporna och aktiviten vid flustret har varit hög. Snart mer rapporter hoppas jag!
Här en vintrig bild från i mars och en med majsol, med kupan nästan dold bakom vildäpplen i full blom.

2008-01-30T08:36:00.000+01:00

Bivaxsalva? Pyttsan, smuldeg blev det!
Hela vintern har en bunke med vax stått i köket och väntat på åtgärder. Det är det vax som blev över efter avtäckningen av ramarna, när jag slungande honungen i höstas. Jag har varit nyfiken på att prova att göra vaxljus och bivaxsalva. Jag letade på nätet och hittade tips på hur vaxet kan bearbetas och rensas. Det enklaste skulle vara att smälta det i vattenbad och sedan hälla i kallt vatten, varvid vaxet skulle lägga sig på ytan och smutspartiklarna på botten.

Riktigt så blev det ju inte... kanske var det för mycket honung kvar i vaxet, men hur som helst så blev det bara en enda sörja. Jag provade att sila genom en duk och fick kvar en märklig smulig produkt (se nedan). Det liknar vare sig vax eller honung. Kanske kan jag experimentera vidare och försöka smälta det, blanda med olja och prova att göra salva ändå.

Nedan ett recept på enkel bivaxsalva jag hittade på nätet.
80 procent bivax 20 procent olja (tex raps- eller mandelolja). Smält i vattenbad. Rör i smeten medan den kallnar så att det vispas inluft till en mjuk salva. När smeten är halvkall tillsätts doftoljor och andra tillsatser.

2007-12-19T14:55:00.001+01:00

Flytande guld på burk
En del av julklapparna är ju givna, för vad kan väl vara finare än flytande guld på burk? Jag har helt enkelt tappat upp på glasburk från plasthinkarna som honungen stod i (ca 5 liter sommarhonung och 7-8 liter ljunghonung). Har inte hållt på och rört och grejat, jag skulle tro att de här små mängderna hinner konsumeras innan någon kristallisering hinner ske.

2007-11-13T15:45:00.000+01:00

Sila

Honungen är silad och står i plasthinkar och väntar på att tappas upp i burk. Men måste få tag på burkar. Det är mycket att tänka på. Det ändå tur att det är vinter och bina vilar, det är nämligen nästan två månaders väntetid till läkaren som jag måste träffa för att få en remiss till allergologen för utredning (apropå allergichocken), och de har i sin tur tre månaders väntetid.

2007-10-30T11:58:00.000+01:00

Slungning på högvarv!

Efter att ramarna väl blev avtäckta (förra inlägget) så var det dags för slungning. Det fick plats med åtta Langstrothramar i slungan (fyra Svearamar). Det gick ganska bra att fördela vikten jämnt, men ljunghonungen satt ju som sagt var som en smäck i ramarna. Vi fick picka och hacka i den, vändra och vrida på ramarna, sedan köra slungan i full fart ganska länge. Det skakade så vi fick hänga på slungan. Men vi fick nog urvridet det mesta! Finfin honung (om än med vaxbitar och ett och annat bi) rann ner i hinkarna. För att ta till vara all honung skrapade vi förstås rent slungan invändigt med degskrapa. Efter själva slungning vidtog städningen av rummet, honung och vax fanns lite varstans, tom. på väggarna. Sammanlagt tog det oss ca sex timmar (med avtäckning, slungning och städning och allt) att slunga honungen från fyra kupor.

2007-10-30T08:38:00.000+01:00

Tänka sig - slungningsdags!

Avtäckning

När jag började nybörjarkursen i biodling förra våren trodde jag väl inte att det skulle dröja tills nu innan jag fick en första egen honung! Men nu finns den äntligen! Slungningen gjorde jag tillsammans med några andra från nybörjakursen, varav en har köpt en ny begagnad fin slunga. Vi kunde använda en bekants tvättrum som slungrum, det var alldeles ypperligt. Hade jag varit lite smart hade jag tagit in mina ramar i rumsvärme en dag innan. Som det var nu var de i bakluckan på bilen. Ljunghonungen satt som en smäck på ramarna. Lite fiffigt, men möjligtvis lite osofistikerat, var att använda en hårtork till att värma ramarna och rummet lite. Man tar var man har. Jag provade att täcka av vaxlocket med både kniv och avtäckningsgaffel. Kniven tyckte jag nästan var lättast. Vilket man än tar blir det fasligt kladdigt! Ett hett tips är att förkläde, eller ombyte med sig, i alla fall extra strumpor... Bilden nedanför med tre ramar föreställer från vänster sett; en ram med täckt honung, en ram med avtäckt honung och en ram som är slungad. Ljunghonungen var vi tvungna att "picka" med gaffel för att få den att lossna bättre från ramarna. Refraktometern (nedersta bilden) använde vi för att kontrollera vattenhalten i honungen, är den över 20% lär det finnas risk att den jäser. Min ljunghonung hade en vattenhalt på ca 20%, sommarhonungen som stått i ramarna längre och som var mera täckt hade en vattenhalt på ca 18.5%.

2007-10-29T11:01:00.000+01:00

Oxalsyrebehandling mot varroa

Då är höstens behandling mot varroakvalstret genomförd. Vi gjorde det gemensamt i föreningen för några veckor sedan. Det finns ju en fördel med att behandla alla bisamhällen samtidigt, dessutom lär man sig handskas med syrorna på ett bra sätt. Vi använde oxalsyra, vilken man bör använda först efter slutskattningen. Syran kan köpas i en färdig plastburk och med sockervatten blandas till lagom koncentrerad lösning. Är det lite kyligt ute kan man med fördel använda lite varmare vatten som man har med sig i en termos, så att de stackars bina inte får en köldchock. Varje samhälle ges ca 25-30 ml som droppas på bina, mellan ramarna. Det sprids sedan till hela samhället. I en del av samhällen såg man tydligt att bina redan gått i vinterklot. Även om en sådan här behandling förstås också är ett störningsmoment, så klarar ju bina sig i det långa loppet bättre utan varroa. Under behandlingen höll jag mig diskret i bakgrunden, viss försiktighet bör ju iakttas med tanke på allergin...

2007-10-11T17:18:00.000+02:00

Allergichock
Funderade på att censurera bort den... det vill säga allergichocken jag fick i helgen. Men det tyckte inte andra. Ett fjärde bistick var tydligen allt som krävdes för att jag skulle utveckla en rejäl allergi mot bigift. Denna gången blev det inte bara en lokal reaktion, utan en allmänreaktion, med tillkallad ambulans och allt. Men det gick ju bra. Nu får jag bara ha lite koll på det där, utreda det kanske på en allergimottagning och få mediciner och annat. Men bina vill jag nog ha kvar! Ju.

2007-09-28T17:25:00.000+02:00

Snabb invintring

Bäst att skriva hur invintringen gick till, jag lär ju inte själv komma ihåg annars...

Direkt efter slutskattning invintrade jag mina två bisamhällen. Det innebar att jag förutom att ta bort alla skattlådor med honung, även tog bort lite ramar nedanför spärrgallret. Det var ramar som var i ytterkanterna och antingen var tomma, eller innehöll bara lite honung. De med mycket yngel, pollen och honung sparade jag. I det starka samhället i utbigården invintrade jag på sex ramar och i det svaga på hembigården på fem ramar. Ramstorlekar kan variera, jag har en 3/4 Langstroth, vilket innebär att ramarna är ganska stora, krävs två frigolitsargar (eller lådor). Utanför ramarna ställde jag en avskiljande vägg i frigolit för att de ska hålla värmen lite bättre när det blev tomt utrymme i lådan. Bina vill tydligen ha det just lagom av allt under vintern, fast det ju inte så precist mått... Det ska vara foder (honung som de gör av sockerlösningen jag ger dem), pollen som innehåller proteiner och det ska vara ventilation så att fukt kan avdunsta. Mycket att hålla redan på. Just det, lagom med bin också, annars kan de ju inte bilda ett bra vinterklot och hålla värmen. Nästa grej blir att behandla mot varroa, och dessutom se till att skydda mot möss.

Bina var ju lugna, men jag puffade lite rök på dem för säkerhets skull (sticket på knät svider än). Nedan bild på en ram som var i ytterkanten, som hade ganska gott om pollen. Sedan fick jag syn på min fina drottning också! Hon går på lite täckt honung som låg överst på ramen. Längst ner bild på foderlådan, jag började med 8 kg, ska ge båda samhällena kanske 5-6 kg till (60% sockerlösning). Jag kunde ha gett dem allt samtidigt, det får ju plats i lådan, därmot får det inte plats i de kärl jag har för att förflytta all sockerlösning. Måste snarast åka till Varberg och bättra på utrustningen! Det är ju lönehelg och allt.

2007-09-25T13:16:00.000+02:00

Lyckad slutskattning
Lilla Nissan tog mig trots lite hostningar till min utbigård (med EN kupa precis som på hembigården... detta är verkligen småskalig odling). Här väntade Honungens dag på hembygdsgården, med besökare på bigården och slutskattning. Till min överraskning fanns det faktiskt en del ljunghonung i ramarna! Jag skattade de två lådorna och det var kanske lite över 5 kg i varje låda. Man har ju hört att ljunghonung kan vara svår att slunga. Vi får väl se. Kanske är det lättare i plastramar som inte går sönder så lätt? Ljung är tydligen inte heller så bra vinterfoder för bina, den kristalliserar lätt i ramarna, så bina är kanske tacksamma för den sockerlösning de ska få. Bina höll sig snälla och var inte så arga fast jag tog deras honung. Men jag fick mig ett stick av en rackare som kröp uppför byxbenet och inte kunde ta sig ut.

2007-09-10T11:24:00.000+02:00

Ljungdrag
Hela säsongen 2007 har varit mer än nådigt blöt. Bina jobbar på bra med ljungdraget, som väl är det sista som händer i dragväg. Kanske får jag lite ljunghonung från det starka samhället, men när jag var där för att plockskatta för någon vecka sedan fanns inget att hämta. Tog istället bort en hel låda tomramar för att inte samhället ska bli utkylt. Det svagare samhället har nog tagit sig efter min drivfodring. Det ångar varmt om det och dragbina jobbar och sliter så fort vädret tillåter. Skulle tro att det mörka pollenet på biets pollenbyxor kommer från ljung. Men kolla in vitsippan! I september! Kupan skymtar man i bakgrunden.

2007-08-27T14:16:00.000+02:00

Heja drottningen!
Det nya samhället har accepterat sin nya regent. Såg inga stift med blotta ögat, men fick i alla fall syn på henne. Nästa utmaning för hela samhället är att hinna producera nog med vinterbin för att klara vintern.

2007-08-21T11:22:00.000+02:00

Drivfodring
För att få en flygande start på det nya, och således lite svaga, samhället så drivfodrar jag. Eller kanske heter det stödfodring. Hur som helst så får bina extra foder i form av 50% sockerlösning som jag kokar ihop inne på spisen. Sedan häller jag upp det i en tom honungsburk (halv burk/dag) med massa hål i locket. Burken ställer jag uppochner på en skriva med hål i, inuti en tom låda . Sedan är det fest för bina, de kan i lugn och ro sörpla i sig. De skulle ju kunna få apifonda istället, men tydligen ska detta vara bättre. För att samhällets vaktbin ska klara sitt uppdrag så har jag gjort flusteröppningen miminal (ca 2 cm).

2007-08-17T09:37:00.000+02:00

Ny hemvist
Samhället har återuppstått en mil bort. Se sådan idyllisk backe de hamnat på! Så fort jag öppnade flustret vällde bin ut och flög runt kupan och orienterade sig. När de väl varit på plats en dryg vecka var det dags för drottningtillsättning. Drottningen fick jag av en lokal odlare. Innan jag tillsatte drottningen gick jag noga igenom hela samhället och letade efter drottningceller, för om sådana lämnades skulle de inte acceptera den nya drottningen. Mycket riktigt hittade jag drottningceller (mittersta bilden), som jag petade bort. Den nya drottningen ligger i den lilla gula plastlådan. Den hängde jag i en ståltråd mitt i kupan, mitt emellan två ramar (nedersta bilden). Detta var för några dagar sedan och jag håller tummarna för att de accepterat henne!

2007-08-16T11:11:00.000+02:00

Skattning!

Det är sant, jag HAR fått honung! För några veckor sedan skattade jag för första gången i mitt starka samhälle. Det blev sammanlagt fem ramar som var fyllda med honung och lagom vaxtäckta (2/3 sägs det kan vara lagom). Snart är det dags att ta några till. Om ljungblommningen håller i sig kanske det tom. blir honung för mer än mitt egna husbehov!

2007-08-15T15:15:00.000+02:00

Adjö rebeller : (
Det ena av mina två bisamhället var dömt till undergång när det nu inte blev någon ny drottning av den de försökte dra upp själva. Nu återstod inget annat än att öppna kupan och sopa bina för vinden. Ramarna var fulla med puckelyngel, så en (eller flera) drönarmor fanns. Fotot lite otydligt, taget med mobiltelefon, men man ser "knopparna" som alltså skulle bli drönare och inte arbetsbin som man ju vill ha. Bina blev förstås upprörda av mina åtgärder och flög omkring och försökte ta sig in i kringliggande samhällen, med inte alltid med så god lycka. Under flustrerna var det fullt med döda bin i gräset.

När samhället väl var borta började jag med en avläggare för att starta upp ett nytt samhälle. Jag tog bin och lite yngelramar från mitt välmående samhälle och placerade hos en vän en mil bort. De fick också lite ramar med honung så att de kommer igång bra. Det samhället tejpade jag igen väl medans jag höll på för att inte de "gamla" bina med sin drönarmor skulle komma in, men nog försökte de! De höll sig inte helt fromt i lådan under bilfärden heller... det var en glipa i botten på gallret. Mitt under färden fick jag vädra ut bin, tejpa igen och sedan åka bil med slöja.

2007-07-18T11:27:00.000+02:00

Tredje skattlådan!
Den ena kupan har alltså fått en tredje skattlåda, den drottninglösa behöver ju ingen. Soliga dagar är det full aktivitet och bina flyger högt och lågt, annars har det ju varit mycket regnigt nu mitt i sommaren, då har de suttit inne och kurat och nallat på förråden... Inne i skattlådan ser det surrigt och bra ut.

2007-06-15T11:01:00.000+02:00

Röja röja

Vädret har de två senaste veckorna varit otroligt varmt (upp till 30 grader på dagarna) och utan regn. Allt har växt så det knakar, så även gräset som tom. växt till ett galler framför flustret på en grannkupa. Bensindriven röjsåg är bra det. Bina var toleranta och blev inte särskilt upprörda av vare sig bensinångor eller motoroljud. Själv kände jag mig lite lätt klaustrofobisk med slöja, hörselskydd, sele till röjsågen och ovanpå det blodsugna knott.

En kväll hängde hela klasar av bin utanför grannkupan. Vi panikringde varandra och trodde att de kanske skulle svärma... En av kollegorna påpekade att det var otroligt drag just nu och bina kanske var lite trångbodda och hade det varmt. Vi satte alla till en skattlåda till på kuporna (förutom minta stackars rebeller) och motade in bina med rökpusten, sedan dess har de hållt sig i skinnet.

2007-06-13T10:09:00.000+02:00

Vaxbygge

Bina HAR accepterat de förvaxade plastramarna i skattlådan och börja bygga vidare på dem. I alla fall i den kupa som helt säkert har drottning och lite mer bin att tala om... Första veckan efter att ramarna sattes till hände inte nämnvärt mycket (de två översta bilderna), men bara veckan senare hade de kommit igång ordentligt och det glänser till och med fint i cellerna av honung.

2007-06-01T12:54:00.000+02:00

ÄNTLIGEN skattlåda!

Här kommer den alltså, skattlådan, med tio förnämligt vaxade ramar. Mellan foderlådan och skattlådan ligger gallret. Det är möjligt att det är lite sent på säsongen att sätta på lådan, men det är i alla fall före det stora hallondraget.

2007-05-31T13:07:00.000+02:00

Vaxa ramar

Plastramarna till skattlådorna behöver enligt kännarna förses med ett tunt vaxlager för att bina ska acceptera dem och börja bygga på dem. Alternativt skulle man möjligtivs kunna belägga dem med ett tung lager socker(vatten). Nu gällde det att hitta det optimala sättet att få på bivaxet, som man ju får i en hård och svårgenomtränglig klump. Efter en hel del konfererande blev till slut blev arbetsordningen som följer: först bryta sönder vaxet i mindre bitar med hjälp av en liten spackelspatel som uppvärmdes under ett stearinljus, sedan smältning av vaxet i gryta på plattan och till sist rollades vaxet på ramarna. Färgbutiken hade ju inte stött på frågan förut... men gav mig den roller de bäst trodde tålde värme, och visst gjorde den det.

Det tog ju en stund att fixa de sammanlagt 80 ramarna jag har för mina två samhällen. Flera saker var ju lite trixiga, som att det krävdes lite muskelkraft (tur man hade hjälp...) för att bryta vaxet, att det sedan smälte först för sakta sedan för fort (och brändes en aning), att det skvätte vax lite här och där, och slutligen att det var svårt att få ett jämnt lager vax eftersom det stelnade så snabbt på rollern. Man få ha snabbt handlag och med fördel göra detta utomhus om väder och omständigheter tillåter det. Ett tag provade jag att värma ramarna i ungnen lite, men de blev nog för varma för plasten slog sig lite, vilket den för övrigt även gjorde med det varma vaxet. Men nu är allt vaxat, och oj vad det luktade gott inne!

2007-05-30T15:20:00.000+02:00

Varroa destructor

Det lilla krypet, kvalstret varroa, finns det anledning att uppmärksamma. Biets hudskelett är bildat av kitin, detta biter kvalstret hål i, och eftersom det inte kan läka kvarstår och förstoras hålet och innanmätet kan rinna ut...Vi hade i den lokala biodlarföreningen en informationskväll om varroa (destructor! är det inte ett träffande namn så säg) och om hur man på bästa sätt under olika årstider och betingelser bekämpar den. Det som vi alla gjort nu på våren, det är en myrsyrebehandling. Myrsyra går in i cellerna också, vilket inte de andra organiska syrorna gör (mjölksyra och oxalsyra), och det är i cellerna kvalstret har lagt ägg. Apistan är också effektivt, men kräver att man gått kurs i hanteringen. En i föreningen använder sig också av drönarram som extra åtgärd. Jordbruksverket ger ut bra skrifter i olika metoder, man kan t.ex. beställa broschyren "Varroabekämpning med ekologiska metoder".

Myrsyrebehandlingen är ganska enkel, snabb och effektiv, men man ska skydda sig ordentligt med plasthandskar för den 80%-iga lösningen är inte att leka med. Jag löste upp den myrsyran med vatten så att den blev 60%-ig (räcker för att bekämpa varroa). Att få ihop de 20 ml som behövs till varje samhälle, det krävde lite matte... men gick bra. Jag använde sprutan till att blöta ner wettexduken, som fick ligga kvar på ramarna i tre dagar. Efter undersökning av varroagallret konstaterade jag att det var en hel del nedfall, säkert upp emot 100 kvalster i det ena samhället (måste skaffa lupp, ser ju inte ordentligt!) Jag gjorde då en behandling till. Nu hoppas vi att varroan, för tillfället i alla fall, kan hållas stånget!

2007-05-14T14:55:00.000+02:00

Lägg ägg då!

Snälla ungdrottningen, jag hoppas att du finns och att du hittat flera tjusiga drönare och snart kan komma igång med äggläggningen. Jag har i och för sig inte införskaffat den lupp jag planerat för raminspektion, men så vitt mina pollenröda ögon kan bedöma finns inga ägg bland birebellerna. Hoppas de vet vad det gör. Båda kuporna har i alla fall fått två ramar till, så yngelrummet är fullt. Arbetsbina kan ju ägna sig åt att bygga celler i brist på yngel att mata.

2007-05-08T11:43:00.000+02:00

80 plastramar

Snälla biodlarkollegor hade vägarna förbi Säffle och fick med sig mina 80 plastramar till skattlådorna. Nästa trick är att få på ett tunt lager vax för att bina ska bygga vidare på dem, helt utan vax accepterar de dem tydligen inte. Vi tre nybörjare som nu skaffade plastramar ska ha en liten gemensam workshop med mera erfarna kollegor för att greja med detta.

2007-05-07T12:23:00.000+02:00

Virgin queen bee

Drottningcellerna är nu tomma, så förhoppningsvis kryper den vinnande ungdrottningen omkring någonstans och letar efter könsmogna drönare. Jag antar att de inte har svärmat, för mitt öga ser det ut som ungefär lika många bin kvar som förut. En av de lokala drottningodlarna har parade buckfastdrottningar till salu i mitten av juni, kanske får jag köpa en då.

På bilden ser man att drottningcellen är öppnad nedifrån, det ser ut som att drottningen själv har krupit ut. Är cellerna öppnade från sidan kan det vara ett tecken på att en tidigare född rivaliserande ungdrottning hört den ännu ofödda drottningen pipa och gått för att riva upp cellen och döda henne. För att lokalisera varandra kommunicerar drottningarna genom olika pipanden. Arbetsbina håller lite koll på dem och låter de födas fram i lagom takt för att kunna duellera med mera.

2007-04-30T11:46:00.000+02:00

Vårundersökning - rebellerna drottninglösa!

Kupa 1 - inga bekymmer. Massor av ägg, larver, täckt yngel och foder. Rundlarver på fotot. Friska och snälla bin denna varma och vindstilla aprilmorgon (det ska ju helst vara minst 12-15 grader i skuggan när man gör vårundersökningen). Drottningen är flitig, mitt i äggläggning på fotot. Båda kuporna får två ramar till, således åtta stora Langstrothramar (av max tio) i yngelrummet i båda kuporna.

Kupa 2 - "Rebellerna" - allt ser så himla bra ut till att börja med. Fullt med bin och täckt yngel, inga arga och flygiga bin. Så kommer jag till den tredje ramen och börjar undra varför jag inte ser några larver, bara täckt yngel, och så hittar jag istället flera stora drottningceller! Bina håller alltså av en eller annan orsak på och föder upp nya drottningar. Antingen är de trångbodda och vill svärma (att det är rätt så fullt i kupan tyder på det) eller så har drottningen dött och de föder upp en ny (att jag inte hittar några ägg tyder på det). I det första fallet är det en svärmcell i det andra en nödcell. Jag låter cellerna vara kvar och hoppas på det bästa. Drottningen blir i så fall en F3:a, dvs. en avkomma till en avkomma. Jag förstår ju inte vad som kan ha hänt drottningen, de kan ju inte avsätta henne för låg produktivitet i alla fall, det var ju gott om täckt yngel i kupan. Om några dagar öppnar jag kupan och kollar vad som hänt, och får veta om det var en nödcell eller svärmcell.

2007-04-19T11:45:00.000+02:00

Skattlåda och ramar

Överst på en bikupa placerar man de sk. skattlådorna, de som man vill att bina ska lägga all honungen i. Mellan skattlådorna och yngellåda läggs ett galler så att inte drottningen kan gå upp i skattlådorna och lägga ägg. Fiffigt. Snart är det alltså dags att sätta på dessa skattlådor och de ska förstås innehålla ramar som bina kan bygga ut med celler för honungsförvaringen. När lågorna ska på tvistar de lärde om. Det är heller ingen konsensus över om man ska lägga på en eller flera i taget. Om man har på alldeles för många lådor för tidigt finns det risk att samhället blir utkylt. Till ett riktigt starkt samhälle kan det behövas en yngellåda + 4-5 skattlådor (om Langstroth typ). Några reservlådor kan också vara bra, blir det plötsligt jättebra drag vill man inte stå där utan lådor!

Ramarna av plast är av Hoffman typ, den vanligaste i Amerika. Den är bredare i överkant istället för stift som på trämen. På fotot en i svart plast som inte är utbyggd och en som är utbyggd med celler. En del menar att plastramar har en tendens att kitta ihop sig. Försäljaren tycker att det är mindre risk för kakras vid slungning, och att det för övigt också är en arbetsbesparning. Ramarna måste rollas med ett tunt laget vax. En särskild vaxgryta för det ändamålet är troligen praktisk och en elektrisk kokplatta, så att man kan göra det utomhus och slippa svårborttaget vax inomhus. Storleken på plastramen är i detta fall det samma som på den tänkta träramen 159 x 448 cm (sk. medium depth, Farrar eller ¾ Langstroth), den rymmer ca 5000 celler. Ramarna går tydligen att beställa från Säffle, så det är väl inget att vänta på?

2007-04-18T09:36:00.000+02:00

Nya mellanväggar

När jag för ett tag sedan såg att drottningen i den ena kupan hade lagt ägg ända ut i den yttersta av de fem ramarna, då satte jag i förra veckan till en ny ram med vaxmellanvägg. Detta för att samhället ska ha tillräckligt med plats för att utvidga sig och inte få för sig att svärma eller annat dumt. Igår kollade jag den nya ramen, och i båda samhällena hade de byggt ut den halvvägs med celler på båda sidorna, i ett av samhällena hade de tom. börjat fylla med lite honung överst. Och kolla in vad prydligt de städat botten av kupan, inga döda bin kvar.

Nu är det verkligen hög tid att börja fundera på vilka ramar jag ska ha i skattlådorna, plast eller traditionella träramar?

2007-04-12T11:55:00.000+02:00

Vårdrag

"Dragbina" är ute och flyger efter nektar och pollen. Sälgen blommar för fullt och krokusen är snart överblommad. Det är binas favoritkost såhär på vårkanten. Vitsippor lär också vara gott. Här på västkusten väntar man annars med spänning på sommarens hallondrag i mitten av juni, då lär bina samla in en stor del sin nektar.

Det är fortfarande ganska kallt tycker jag, knappt plusgrader på nätterna. Man vill ju inte ha någon dragpaus nu så att yngelproduktionen avstannar. Blir det riktigt dåligt väder en länge period så kan ambina sluta mata de späda larverna och istället kanske tom. äta upp dem. Och det vill vi ju inte.

2007-04-03T16:49:00.000+02:00

Drottningen är igång!

Den 31 mars tittade jag in i kupa 1 och fick redan på den yttersta ramen syn på drottningen! Hon är vitmarkerad som alla drottningar 2006 och ser ut att må prima. När jag granskar fotona lite närmare så tycker jag mig se små ägg (stift). Redan !?

Hon kan ju sätta igång äggläggningen innan det första stora draget, men redan nu i den yttersta av fem ramar? Kanske är det för mycket foder i ramarna så att hon inte har plats att lägga tillräckligt i de övriga ramarna? Man vet ju att drottningen lägger äggen i ett sk. yngelklot, alltså med flest ägg mitt på ramen mitt i kupan. Om bina inte får tillräckligt med svängrum för sitt yngelklot kan de bli svärmningsbenägna sägs det. Hur som helst är det kanske redan dags att fylla på med en ram och inte vänta till nästa månadsskifte som jag trodde.

2007-03-28T15:02:00.000+02:00

Vinterbin och andra (döda) bin

Nu har jag fått en förklaring på drösarna av döda bin (se bild på förra inlägget). Det ska vara så. De som dör, det är inga vinterbin utan vanliga dödliga arbetsbin som förra året gjort vad de brukar, nämligen städa (städbin), skydda samhället (vaktbin), mata (ambin) och hämta nektar och pollen (dragbin).

Vinterbina är istället bin (även de honor) som blivit födda sent på säsongen, kanske augusti/september, efter att draget är slut och viktigast; de har inte bidragit till yngeluppfödning. De har med andra ord inte använt sina fodersaftkörtlar alls, de har mest ägnat sig åt att ta det lugnt och äta proteinrikt pollen som de sedan lagrat i kroppen för att kunna överleva vintern.

Alltså är alla bin som använt sina fodersaftkörtlar under 2006 döda nu. Då kan jag snabbt räkna ut att alla mina bin måste vara avkommor till den drottning som finns i respektive kupa, inget kvar av de bin som jag fick i och med avläggaren förra året. Det blir intressant att se om jag kan observera några skillnader mellan den kupa som har den köpta findrottningen och den som har den av bina egenhändigt framodlade och i området friparade drottningen.

Vinterbina har viktiga uppgifter på våren. De ska mata drottningen med det foder (både pollen och honung) som finns inne i kupan så att hon kan komma igång med att sätta yngel, vilket brukar vara i mars. När det väl finns yngel ska de matas. Samhället kan således dra igång med full aktivitet redan innan den första krokusen ens visat sig ute i naturen!

Ortens biodlarförening har vänligt nog ordnat en "år-2-kurs" för oss som startade förra året. Ovärderligt att på det sättet få ta del av andras väl beprövade erfarenhet .

2007-03-16T13:55:00.000+01:00

Rensningsflykt = bibajs

Rostbruna fläckar på kupan

skvallrar om att bina nog varit

ute på rensningsflykt, i alla

fall en del av dem. Det är väl

tur att de tömt tarmen någon

annanstans än i kupan.

Det har bara varit några få

lite varmare och soligare dagar

nu i mars, enstaka dagar med

topptemperaturer kring 10 grader,

men det är tydligen allt som behövs.

Jag lyfte lite på locket också,

och där låt hela högar med

döda bin i botten. Ska det

verkligen vara på det viset?

Annars såg bina forfarande ut

att kura slött i sitt vinterklot.

Jag såg att det var gott om

honoung kvar i den yttersta

ramen, så det lär inte vara

nödvändigt med stödfodring,

inte än i alla fall.

2007-02-27T15:01:00.000+01:00

Vintervila

De felsta av bina tycks ha förstått detta med vintervilan. De stackare som ändå ger sig av ut landar och dör, förhoppningsvis snabbt och smärtfritt, i snödrivan nedan flustret. Har bara siktat en sådan ensamflygare, men de lär ju vara flera.

Kontemplerar flytt av kuporna nu innan rensningsflykten. När temperatur närmar sig +10 kan det redan vara dags för bina att starta våren, de är tidiga, och en ev. flytt vill man ha gjort innan de börjar röra på sig och har vant sig vid kupans placering.

2007-01-17T12:41:00.000+01:00

Vindexponerade vintersovare
Stormen Per drog över västkusten och ryckte av locket på en av kuporna! Naturligtvis samma olycksdrabbade kupa som blev av med sin drottning i somras. Locket är på plats och säkrat med tunga stenar och extra remmar. Nu återstår ju bara att vänta till våren och se hur de klarar sig. Ibland kan bina vara väldigt lättstörda och ibland kan de tydligen klara till och med att en kupa välter under vintern. Vilken sort mina är, det avslöjas i vår.

2006-12-18T15:20:00.000+01:00

Vinterklot

Bina kurar i sitt vinterklot, rör sig mycket trögt. Jag gluttade bara kort och försiktigt på locket för att se att det såg bra ut, inte för att jag skulle kunna göra så mycket om det inte gjorde det....

Jag och närmste biodlarkollegan planterade en hortensia vid kuporna och planerade lite inför våren. Vi tittade bl.a på området till vänster om kuporna, och funderade på att flytta dit dem till våren. Det är lite mera insynsskyddat, särskilt om vi bygger ut vår bigård med några avläggare i vår.

Här ser inte så vintrigt ut, ingen snö och plusgrader, som det varit nästan hela hösten. Vi oroar oss lite för att fodret kanske inte räcker hela vintern om bina är för aktiva pga det förhållandevis varma vädret. Men vintern är kanske på väg!

2006-11-20T14:47:00.000+01:00

Intrikat hexagon

De förpräglade vaxkakor som bina sedan bygger sina celler på, de är präglade med former av hexagoner. Bina spontanbygger också i denna geometriska form. En matematiskt bevandrad vän till mig hade en förklaring (som tydligen alla hyfsat allmänbildade redan kände till...) på varför de väljer att bygga just i denna form och inte t.e.x i en kvadrat, triangel eller cirkel. Hexagonen är mest ekonomisk. Formen ger mest yta (eller volym) i förhållande till hur mycket vägg biet måste bygga. Dessutom går hexagonerna enkelt att haka på varandra och man kan bygga hela kakor utan att yta går förlorad. Bina kan matte helt enkelt!

Fler än jag har ju slagits av binas byggfärdigheter. Nu när jag läser mera om detta hittar jag bl.a ett citat av Charles Darwin där han beskriver vaxkakorna som "a masterpiece of engineering that is absolutely perfect in economizing labor and wax." Redan de gamla grekerna uppmärksammade faktiskt binas konst att optimera, och noterade att de hade "a certain geometrical forethought".

Forskare och matematiker i nutid har också gett sig på problemet. Thomas C. Hales har formulerat bevis kring det han kallar "The hexagonal honeycomb conjecture". Denna beskriver att "a hexagonal grid represents the best way to divide a surface into regions of equal area with the least total perimeter". Här kan man läsa mera om hans bevisföring: http://www.math.pitt.edu/~thales/kepler98/honey/

2006-11-20T14:35:00.000+01:00

Drönarslakt

Döda bin i botten på kupan och även utanför flustret, vad kan det bero på? Rester efter drönarslakten? Eller kanske helt normalt att en del dör såhär på senhösten/vinterkanten. Det är inga mängder, men säkert ett tiotal i botten på den ena (vänster)kupan i alla fall.

Jag kunde inte låta bli att kika ner i kupan häromdagen, försiktigt lyfte jag på locket. Bina vill nog (och bör) vara i fred, man jag måste ju se vad de har för sig. I vänsterkupan var nästan alla bina nere mellan ramarna och de rörde sig ganska trögt, men i den andra var de rörligare och ganska många var i en klunga ovanpå ramarna också. Ingen var ute och flög förstås.

Mitt första år som biägare har nog präglats av en skopa osäkerhet och samtidig fascination över bikrypet. Det är inte så lätt att avgöra när den lilla insekten mår bra och när det är kris. Hoppas min okunskap bara inte leder till att de av någon anledning inte klarar vintern...

2006-11-01T09:16:00.000+01:00

Sista pysslet innan vintern

Första snön föll idag. Hoppas bina håller sig inomhus och har det varmt och torrt om fötterna! Fotot är taget för en vecka sedan. Jag borstar bort bin från undersidan på foderlådan, den är ju tom och ska bort inför vintern. Egentligen är det väl inte så mycket mer att göra i år med bina, möjligtvis behöver jag försäkra mig om att ventilationen är tillräcklig. Flusteröppningarna ska vara lagom (?) stora och i botten på kuporna har jag ju ett nät som antagligen får vara som det är. Varroagallren har jag tagit bort. Årsrapporten är också inskickad till sekreteraren i föreningen. Tråkigast att fylla i var frågan om hur stor skörden var... nämligen noll. Men NÄSTA år så!

2006-10-26T14:14:00.000+02:00

Nedfall på varroagaller

Hade de där små äckliga kvalsterkrypen ostörda fått knapra i sig av mina bin under vintern hade det nog inte gått så bra... Efter oxalsyrebehandlingen var det var mer nedfall av varroa än jag räknat med. Det såg inte så illa ut när man bara slängde ett öga på gallret, men vid närmare inspektion så var det i det ena samhället minst ett hundratal och i det andra kanske ett trettiotal (döda) kvalster. Helst otroligt att de så snabbt har fått fäste. Och vilken tur att vi behandlade!

Det samhället där det var mest nedfall är det samhälle där drottningen tidigare dog (och de själva odlade fram en ny). Det samhället lät också nu mera "brusigt" och det var klasar av bin på frigolitmellanskivan. Hoppas det inte är något med drottningen igen. De kanske bara är lite trångbodda för tillfället, när det är så fullt med foder inne och dåligt väder ute. Västkusten har till och med haft sin första rejäla höststorm.

2006-10-24T13:43:00.000+02:00

Oxalsyra mot varroa

Ett höstobligatorium i moderna tider är att behandla sina bisamhällen mot kvalstret varroa. I vår förening gör vi oxalsyrebehandlingen gemensamt. Själv var jag bortrest, men biodlarvännerna tog hand om mina bin också. Enligt uppgift var det var en perfekt dag för att göra behandlingen, kyligt på förmiddan (då sitter bina still) och lite varmare på eftermiddan då bina kan röra på sig lite.

Varroa är ett litet millimeterstort rött kvalster och något som man nog tyvärr kan få leva med som biodlare i Sverige idag. Varroa kom till Sverige för några decennier sedan och många områden är smittade. Bina smittar varandra och ev. kan också humlor för vidare smitta. Kvalstret sätter sig på bina och äter helt enkelt hål på dem och de dör så småningom.

Det är svårt att helt bli av med varroa när väl ett samhälle är angripet, men man kan, och ska, bekämpa det. Det finns både korttids- och långtidsbekämpning, det förstnämnda t.ex. genom stark myrsyra och det senare t.ex. mjölksyra och oxalsyra. Det sistnämnda behandlar man med på hösten, efter honungsupptaget. Behandlingen går till så att man tar upp ramarna en i taget och sprutar på ämnet på dem (vanlig vattenspruta som man alltid har till det ändamålet), detta upprepas tre gånger och mellan varje gång tittar man på nedfallet på varroagallret som man har underst i kupan. Ser man att det är allt mindre kvalster efter varje behandling kan man vara nöjd. Myrsyran behandlar man annorlunda med. Den placeras i något kärl ovanpå kupan och får sedan sakta sippra ner genom ramarna. Syran är tyngre än luft och söker sig nedåt. Detta måste förstås göras i ett väl ventilerat rum. Samhället kan också brusa upp vid behandlingen, men det är effektivare eftersom den inte bara behandlar bina, utan går igenom vaxet och till ynglen. Det är också orsaken till att man tar mjölksyran i omgångar.

En 100% ekologisk bekämpningsmetod är att använda sig av en s.k. drönarram. Det är vanlig ram med vanligt präglat vax, men man fyller inte hela ramen, utan bara det översta partiet. Bina bygger vidare på ramen själva och bygger då ofta drönarceller. Drottningen lägger sina oparade ägg, som blir s.k. puckelyngel och som det bildas drönare ur. Poängen med detta är att man på sätt och vis odlar varroa, eftersom den verkar föredra större celler, så den söker sig till dessa ramar som man sedan kan ta bort.

Om bisamhället är angripet av varroa är man skyldig att anmäla det till bitillsynsmannen. Sverige är uppdelat i tre zoner när det gäller varroa. Om man har sitt bisamhälle stående nära flera andra så ska man se till att man behandlar mot varroa samtidigt och att alla faktiskt behandlar, det är nästan meningslöst att bara behandla ett samhälle.

2006-10-23T17:09:00.000+02:00

Pollenbyxor
Sent i oktober kommer bina fortfarande hem lastade med pollen. Den sena och varma hösten har nog varit bra. Titta vilka granna pollenbyxor!

2006-10-09T11:54:00.000+02:00

Bardisken en fredagkväll

Foderlådan har blivit ett riktigt barhäng, här trängs sockertörstiga bisyskon i mängder. De vill uppenbarligen fylla sina foderförråd till brädden, kanske anar de en riktig vargavinter. Fas III i invintringen innebar ett tillskott av ytterligare 5 kg socker. Varje samhälle har nu fått 15 kg, får väl se hur mycket de sörplar i sig av det sista.

2006-09-28T14:05:00.000+02:00

Invintring fas II

Fasligt kladdigt och klibbigt blir det på diskbänk, golv och alla närbelägna ytor när man håller på med att koka sockerlag. Större kastruller hade underlättat betänkligt. Rent praktiskt går det till så att man kokar upp vattnet (3 liter) och rör i sockret (2 kg) tills det löst sig, och upprepar det tills man klarat av 10 kg socker/samhälle. Mina samhällen fick hälften av sockret tidigare, men nu var det alltså dags för den sista ransonen. Man får lite olika bud i litteraturen (och av biodlare) när det gäller hur mycket socker man ska ge, när på hösten man ska ge dem det, vilken tid på dagen, i vilket tempo och på vilket sätt (foderballong eller som i mitt fall foderlåda). Oftast avgör nog slumpen och bekvämlighetsfaktorn vilka råd man tar till sig.

Efter att sockerlagen var kokad, avsvalnad och transporterad till kupnärhet, så återstod bara att fördela den i foderlådorna. Jag tog foderlådan från kupan, skakade av alla bin och ställde mig en bit bort och gjorde det. Jag kände mig nöjd med att på det sättet tagit hänsyn till att sockerdoften kunde locka bina till röveri och sådant, men konstaterade i efterhand att det allra lättaste och smidigaste hade varit att bara lyfta på locket och snabbt hälla ner sockret i lådan. Nästa år så.

Bina hittade till sockret inom några minuter. Några enstaka bin har drunkat i sockerlagen, men annars verkar det funka bra. Ramarna börjar kännas klart mer tunga än vanligt, bina har som förväntat konverterat sockret till honung. Vilka duktiga arbetare!

2006-09-28T13:42:00.000+02:00

Bigårdsguidning

På"Honunges dag" 23 september ordnade vi i den lokala biodlarföreningen bl.a. försälning av honung och honungsrelaterade produkter, information om nybörjarkursen nästa år och så visning av vår bigård. Det var en del nyfikna som nappade på detta. De lät sig iförda slöjor och till doften av nybakt stenungsbakat bröd i senhöstligt solsken villigt vallas till kuporna. Bina var föredömligt snälla och representativa.

2006-09-18T13:12:00.000+02:00

Sockersöt invintring

Då var det dags att förbereda bina för vinterns intåg. Kvällar och nätter börjar bli kyliga även om högtrycket håller i sig. Drottningen börjar nog dra ner på äggläggningen och bina behöver foder för att klara vintern.

I förrgår samlades vi tre kupgrannar inför invintringen. John hade kokat ihop 20 kg socker i vatten (3 kg socker/2 liter vatten), vilket gjordes genom att först koka vattnet sedan lite i taget röra ner sockret tills det löst sig. När det hela svalnat av kunde man hälla den kladdiga sockerlösningen i foderlådorna, som i sin tur placerades överst i kuporna. I lådorna är det en långsmal spinga (till vänster på bilden) som gör det möjligt för bina att komma åt sockerlösningen utan att drunkna i den. Varje samhälle fick alltså nu sammanlagt fem kg socker, om några dagar ska de få fem till, det borde räcka för vintern.

Jag stod en stund och spanade ner genom springan som snabbt immade igen av binas värme, men inte ett bi hittade upp, det var kanske läggdags. I min föreställningsvärld skulle de utföra en glädjedans över denna sockergåva. Ska gå och kika ner idag och se hur det ser ut.

Vi kupgrannar stod också med huvudet på sned och konstaterade att våra samhällen nog blir ganska utsatta i vinter, eftersom de sannolikt syns rätt så tydligt från den rätt så trafikerade vägen när löven väl faller. En åtgärd vi funderar på är att plantera något vintergrönt (som cypresser) mellan kupor och väg.

2006-09-12T15:33:00.000+02:00

Honungens dag

En lördag om året uppmärksammas bina och honungen alldeles särskilt här på hemorten. Biodlarföreningen (www.biodlarna.se/dbf/molnlycke) dukar upp i ladan på hembygsgården med allehanda honungsprodukter och allt möjligt annat som har med bihantering att göra. En kompis tyckte att det var att objektifiera biet att kalla det Honungens dag. Det kanske skulle döpas om till Biets dag? Honung är ju i och för sig för de flesta mera tilltalande än insekter, och vi vill ju så klart ha besökare.

Mina egna bina får vila lite under denna vecka, för de ska få den äran att bli begapade under guidade turer. Detta såvida vi har någon uppslutning på Honungen dag... det är ju knappast en kioskvältaraktivitet...

2006-09-07T12:03:00.000+02:00

Ihoprullade larver

Fantastiskt vad den nya drottningen har legat i! Den mittersta av de sammanlagt fem ramarna är nästan full med yngel nu, lite honung överst i ramen bara. Det är fortfarande färre bin i den här kupan än i den som haft drottning hela tiden, men de är lugna och fina, det är snarare i den andra kupan som de surrar lite småargt.

Det ägg (eller stift) som drottningen lägger i en cell badar i näringsrik fodersaft. Efter tre dagar utvecklas den till en larv och matas med honung och proteinrikt pollen. Först är den rundlarv och sedan sträcklarv när den är större. Arbetsbina täcker larven och den blir en puppa, sedan föds det helt fullbildat. Ett arbetsbi föds efter 21 dagar, drönaren efter 24 och drottningen efter 16 dagar.

Här jobbar bina på och täcker yngel och matar larver. I mitten och ner till höger på bilden ser man en del ihoprullade larver i cellerna. I vänsterkanten är det täckt yngel och i höger övre hörn täckt honung.

Hoppas det relativt varma vädret håller i sig så att larverna får kläckas i lugn och ro, så att samhällena hinner bli stora och starka inför vintern.

2006-08-31T12:27:00.000+02:00

Finnes: en äggläggande drottning

Ja det är sant, hon HAR börjat lägga ägg! Det finns både stift och täckt yngel i kupan. Man blir nästan rörd över binas förmåga att anpassa sig till nya förhållanden, driften att hålla samhället igång och att försvara det.

Det har ju varit många dagar med hällande regn och till och med hagel. Jag undrar just hur det går för ett stackars bi som kanske i godan ro mumsar i sig nektar från ljungblomman och överraskas av en hagelskur? Det är tuffa arbetsvillkor när man får leta mat med livet som insats.

2006-08-20T11:30:00.000+02:00

Saknas: en äggläggande drottning

Jag har sett kungligheten med egna ögon. Ungdrottningen klampade omkring på ramen som katten kring het gröt, övriga bin närmast letargiska. Men inte ens med lupp kunde jag sikta några ägg.

Till hennes försvar så har ju vädret varit dåligt, hon kanske inte har kunnat para sig. Bina verkar ju också glada i henne, de har accepterat henne och har uppenbarligen förväntningar på henne. Jag får vänta ytterligare en vecka och se vad som händer. OM hon inte har lagt några ägg då så är hennes dagar räknade, jag får skaffa en ny drottning av någon odlare (om man får tag på några drottningar så här års). Hur jag ska kunna ta ihjäl henne vet jag inte... jag klarar inte ens av att trampa ihjäl de stackars bin som fastnat med vingarna i tejpbitar.

Oavsett äggläggningsstatus så behövs det en ram till med täckt yngel, för det är för lite ungbin i kupan. En sådan ram kan jag få av Egon. I det starkare samhället, som haft drottning ett tag, där är ca 1/3 av mittenramarna täckt yngel, vilket är bra. Det enda jag fann i det svaga samhälle, det var pollen, honung och foder huller om buller i ramarna.

Men bina försvarar i alla fall sitt bo med den äran! Jag såg en geting som flög in i boet när det var öppet. Bina gav sig direkt på den, nöp den i nacken och flög med viss möda med det tunga lasset ut ur boet och dumpade inkräktaren på behörigt avstånd. Bra där!

Bilderna visar skillnaden mellan (vax) täckt honung (där jag skrapar med kupkniven) och täckt yngel. Ynglen är lite buckligare.

2006-08-15T14:56:00.000+02:00

Länge leve ungdrottningen!

Hon har siktats av min biodlarkollega! Så då hade vi rätt som trodde att det nog hade kläckts några drottningar ur visecellerna. Drottningen var lite större än arbetsbina och hon rörde sig snabbt på ramarna. Flög till och med upp. Hon har väl varit på parningsflykt. Ägg hade hon ännu inte lagt, hoppas kunna hitta några till helgen.

Undrar vilken ras det är på henne? De flesta av bina i min avläggare var av en korsning mellan antatoliska och kaukasiska bin, och ev. någon ram med Buckfastbin. Vi får väl se vad hon blir för en. Hon har inte så himla många ramar att lägga ägg i. Arbetsbina har fyllt på ganska bra med honung i mittenramarna, de som brukar vara bäst för äggläggning. Kanske ska jag stuva om ramarna lite.

Snart behöver de ännu mera apifonda, de käkar glupskt på sockret som jag lägger i botten på kupan.

2006-08-10T12:27:00.000+02:00

Drottningen är död!

Som befarat har hon gått hädan. Hur och varför är svårare att veta. Min nyupptäckta biodlarintuition sade mig att något var fel i samhället, men jag såg också tre lite säkrare tecken på att hon nog är död, nämligen 1. att jag inte hittar henne 2. att det inte finns några stift och 3. att bina har tillverkat viseceller. Biodlarkollegan Mikael bekräftade mina fynd. Vi inspekterade samhället noga med ficklampor.

På bilden här som jag tog igår kväll syns det som jag tror är visecellerna, och de är tomma. Det betyder att drottningarna krypit ut och kanske slagits med varandra. Den starkaste är sannolikt kvar och har parat sig, förhoppningsvis (annars blir det bara drönare lagda). Om ca en vecka borde man i så fall se att det börjar dyka upp stift. Man lär ju inte hitta henne, hon är rätt så lik de andra bina och dessutom omärkt. Man skulle kunna sila bina förstås, men det är lite omständigt. Finns ingen drottning i samhället får jag köpa mig en ny, om det går att få tag på en såhär års.

Mitt stackars drottninglösa samhälle! Hoppas nu bara att de hinner etablera sig bra innan vintern.

2006-08-04T16:50:00.000+02:00

Ta i med hårdhandskarna
Eller i alla fall de i getskinn. Höll på att få en chock när jag på väg till jobbet idag bara skulle titta till bina och ser att det är helt svart av bin runt en av mina kupor. Rövare! Jag går tillbaka hem och utrustar mig med hanskar, slöja, rökpust och målartejp. Nu ska de få. Känner mig som Cruella De Vil och bina med tror jag, för de surrar runt mig som aldrig förr. Rökpusten slocknar fyra gånger, en gång tror jag mig ha fått ett bi innanför slöjan och utför en intrikat så-tar-man-av-sig-slöjan-på-en-sekund dans, men till slut vinner jag. Tejpförlusten minimal (prova själv att riva tejpremsor med handskap på). Alla fluster igentejpade till oigenkännlighet med pytteliten flusteringång, de får KÖA för att komma in i kupan.

När jag ändå håller på och grejar med bina passar jag på och kollar om jag verkligen kan se att drottningarna finns där, och i den ena kupan hittar jag både henne och ägg, men i den andra varken eller. Däremot något som ser ut som viseceller (drottningceller de själva dragit upp). Bina har fått sig en muntlig åthutning och hot om att Egon kommer om de inte skärper sig. Eftersom jag inte tror att det hjälper mot min kontrollförlust så kommer jag nog att fråga Egon till råds inom en snar framtid.

2006-08-03T19:41:00.000+02:00

Snattarbin...
Som tidigare konstaterat så gäller det att hålla koll på att inget röveri förekommer bland kuporna. Det gör det. Vi har sammanlagt sex kupor på ängen, varav två är mina. Bina flyger lite väl glatt och snattar apifonda från andras kupor. Varför vet vi inte riktigt och inte heller riktigt vad vi kan göra åt det. Vi har försökt minska flusteröppningarna med tejp och nät så att det blir tillräcklig luftgenomströmming (foto ovan), men det är osäkert om det funkar. Dessutom biter bina hål i nätet. Det kanske är något slags tonårsrevolt, det är ju ungbin. I värsta fall får vi flytta isär kuporna, och då måste man flytta dem minst fyra kilometer bort. Vi väntar lite till och ser vad som händer, just nu regnar det ju ganska mycket och de håller de sig inne i sin hemmakupa.

Det var också dags och kolla hur trångbodda de är. Helt klart har de blivit fler i kupan och yngel har kläckts. Men det är inte för trångt än, som syns på bilden är det en ram kvar som de bara börjat bygga ut. Man ser att det börjar likna celler och inte bara är präglat vax. Men om någon vecka kanske det är dags att sätta ytterligare en ram.

Pollenbyxornas färg är hos de flesta just nu glatt orange. Vet inte vad det är för något de samlar på då, kanske mjölkört? Men den har jag för mig är vit. Måste nog ta och beställa en bok till. "Lärobok i biodling" av Eigil Holm är den bok jag närmast har tänkt att skaffa. Den lär vara bra. "Bin till nytta och nöje" av Mattson och Lang läste jag under nybörjarkursen som biodlarföreningen gav, det var en bra första läsning.

2006-07-26T13:38:00.000+02:00

Förhindra röveri!

Mina ungbin mår bra men behöver ännu mera apifonda (socker) att äta. Såhär i slutet av juli finns det inte så mycket vare sig på ängarna eller i skogen som lockar bina, inget vidare drag med andra ord.

Apifondan kan locka andra bin är de bosatta i kupan att komma på en gratis festmåltid. För att förhindra detta röveri ser jag dels till att flusteröppningen inte är för stor så att de kan försvara sig, dels så sätter jag ett varroagaller i botten på kupan (översta bilden).

Annars verkar bina ha det bra i värmen och jag är i alla fall nöjd med platsen för kuporna. Tittar man åt rätt håll ser man vackra fält, betande kor och hembygsgård. Tittar man åt fel håll ser man elverk och motorväg... Men bina bryr sig sannolikt inte. Hemifrån är det en kort promenad, katterna får också följa med ibland. De visar inget större intresser för bina, och inte bina för dem som tur är. Se vad skönt det ser ut i kvällssolen!

2006-07-17T18:37:00.000+02:00

Samhället tar sig!

En första ordentlig koll av samhället gjordes tillsammams med Egon, den lokala biodlaren, fem dagar efter att samhället var på plats. Däremellan var man väl där och gluttade på locket lite... Jag vill ju se vad de har för sig!

Under den här första undersökningen kunde vi se att drottningen som sig bör kommit ur sin bur och att hon till och med hade börjat lägga stift (ägg). Yes! på fotot ovan kan man se drottningen (lite till höger) med en vit prick på ryggen. Vi såg också att bina duktigt hade börjat bygga ut celler i ramarna med färdigpräglade vaxkakor.

Det tränade ögat (inte mitt) konstaterade snabbt att bina svalt. Det beror på att det för tillfället är väldigt mycket ungbin i kupan, således för få dragbin som drar hem pollen och nektar. Det problemet löser man genom att stödfodra. Vi gav bina något kilo apifonda, en slags sockergel i plastpåse, och den gav de sig direkt på.

Ytterligare några dagar senare var det dags för nästa steg, att förstärka samhället med en ram med yngel till varje nytt samhälle, samt ännu mer bin. Tillsammans med Egon gick vi igenom "gamla" samhällen och letade rätt på ramar med lagom med yngel. Inte för många för de orkar kanske inte mata dem. Inte för få, för själva poängen är ju att förstärka samhället så att det hinner bli starkt inför invintringen. Varje samhälle fick en ny ram som placerades mitt i kupan.

Extra bin skakade vi helt enkelt ner i bunke från ramarna, hällde ner de i transportlådan (bilden), transporterade i bilen och hällde sedan ner i de nya kuporna. Några bin rymde säkert, men det räckte (förutom lock förstås...) att spruta lite vatten på dem för att hålla ordning på dem.

Nu är väl alla de större ingreppen gjorda, det gäller bara att hålla lite koll på bina och planera för när och hur kvalstret varroa ska behandlas. Varroa är bara att räkna med i våra regioner nuförtiden. Honung lär det inte bli i år, bina hinner inte, men annars har det varit en bra honungssommar. Jag fick en burk nyslungad honung och den var ljuvlig!

Göra en avläggare

2006-07-07T15:06:00.000+02:00

Nu är mina bin hemma!
För några dagar sedan gjorde jag avläggarna tillsammans med en lokal biodlare. Det var kul att se hur drottningodling kan gå till och hur man kan göra avläggaren.

Morgonen började med att vi hämtade drottningarna och placerade dem i små drottningburar tillsammans med några följebin. Dessa matar drottningen med den sockermassa som man sätter i ena änden av buren. Efter några dagar har de ätit sig igenom och drottningen kan ta sig ut i samhället. Då har bina i samhället förhoppningsvis vant sig vid hennes lukt och accepterar henne. Här på bilden ovan fångar vi drottningen som har bott i den lilla kupan.

Nästa steg är att förbereda kuporna. De ska vara färdigmålade och bestå av botten, tak och lagom med lådor att rymma den dubbla 3/4 langstroth ramen som vi använder i yngelrummet. Fler lådor läggs till när det är dags för bina att producera honung, men det tror jag inte det blir tal om förrän till nästa sommar... Jag får ge mig till tåls. Det viktiga nu är väl att samhället växer sig bra och starkt inför vintern. På bilden tejpar vi lådorna så att de håller sig stabila under bilfärden och vi tejpar för flustret så att vi slipper bin i bilen.

Efter detta är det dags att förse samhället med bin, det gör vi genom att ta upp ramar ur starka samhällen och borsta ner dem i en bunke. När det lagom mycket bin skakar vi helt enkelt ner de i det nya samhället. Till det nya samhället tar vi också några väl utbyggda ramar från de gamla samhällena så att drottningen har något att lägga yngel i och vi sätter och i några helt nya ramar med präglat vax. Längst ut har vi en avdelningsram av frigolit, samhället fyller ju inte ut hela lådan än. När kupan är försedd med ramar och bin sätter vi i drottningburen. En liten pinne håller buren på plats mellan några ramar. Man ser direkt att bina börjar intressera sig drottningen och samlas kring henne.

Sedan är det bara att sätta på täckskivan av plast och locket och transportera kuporna dit de ska. I mitt fall till en äng vid hembygdsgården. När vi ställt kuporna på bänken och öppnat flustret lite så började bina komma ut med en gång, och de flög runt kupan och orienterade sig. Bara någon timme senare kunde man se de första bina komma hem i pollenbyxor och samhället såg hemmastatt ut.

Av någon outgrudlig anledning går det inte att ladda ner fler bilder just nu, men det kommer mer bilder så fort det funkar igen.

2006-06-29T13:27:00.000+02:00

Nu har lådorna kommit!

Allt material till mina kommande bisamhällen har anlänt från de dalsländska skogarna. Då är det dags att måla! Två kupor blir det. När man startar upp en egen bigård så rekommenderar de flesta att inte börja med mindre än två samhällen, biodlandet blir mindre sårbart.

En kupa består av lådor (sargar) och under dessa en botten och överst ett tak. Dessutom behöver man en foderlåda, där man ger bina sockervatten inför vintern. Det finns många olika typer av kupor, jag har valt en relativt modern typ som består av cellplast av polystyren. De väger inte så mycket och isolerar bra för vintern. Lådan köper man omonterad och omålad.

Man ska måla i en ljus färg, så att inte solen steker på för hårt. Mina bin ska få bo i mossgröna kupor, men jag ska nog måla till några detaljer i gult. Själva målningen tog sin lilla stund, det var 16 olika delar att måla. Det regnade också nästan hela tiden, så tur att uteplatsen har tak. Färgen köpte jag i den lokala färgbutiken, förklarade vilket material och ändamål det var och fick en typ av plastfärg. Trädetaljerna (spärrgaller och avdelningslist) behandlade jag med linolja.
Nästa vecka ska jag ta med mig kuporna till bidolaren som jag ska få bina av. Hoppas bara att jag tills dess har hittat en bra plats att ha dem på. Man kan inte hålla på och flytta bina hur som helst, och flyttar man de mindre än ca fyra kilometer så flyger de tillbaka till sitt gamla ställe. Om flytten sker över en församlingsgräns så ska bitillsynsmannen kontaktas för besiktning av samhället.

Man ska fundera noga på var kupan placeras, både avseende ljus-, ljud- och dragförhållanden (alltså något för bina att flyga på för mat). Det räcker ofta inte att det är bra drag under en viss säsong (som ett rapsfält) oftast vill man ha bina någonstans där det är drag hela säsongen, botaniska trädgården skulle inte vara dumt... Bina är duktiga på att känna igen höger och vänster och färger, så om man har flera samhällen kan man placera dem förhållandevis tätt och bina hittar ändå hem, de har en god orienteringsförmåga. Flustret ska inte peka rakt ut på en trafikerad väg eller mot en granne. En radie på ca 2 m från kupan betraktar bina som sitt, så gå inte närmare utan skyddskläder, särskilt inte om du inte känner till samhället!

2006-06-22T11:09:00.000+02:00

I väntan på mina bin och lådor så följer här bi-info!

Ganska få tjänar sitt uppehälle på biodling, och för hobbyodlaren är det högst tveksamt om man ens får tillbaka de pengar man lägger ut, även om man skulle sälja små kvantiteter. Men nu är ju inte det motivationen för hobbyodlaren, utan den att man (förhoppningsvis) får väldigt fin och framförallt EGEN honung. Dessutom får man följa bisamhällets märkliga leverne under de olika årstiderna. Man blir väldigt nyfiken på hur deras samhälle egentligen fungerar och man följer garanterat maskrosblomningen i rabatten med förnyat intresse!

Ute i det vilda hittar man sällan bisamhällen, förutom enstaka förrymda svärmar, de klarar helt enkelt oftast inte av att övervintra utan dör av kyla, svält och/eller kvalstret varroa. Enstaka solitärbin finns ändå. En del börjar med biodling efter att ha tagit vara på en sådan svärm, en klunga av bin med drottning, som kan ses hänga från ett träd. Det är ju en god gärning, för ganska säkert skulle de inte klara av vintern. Men man vet heller inte vilka bin man får och som nybörjare kan det vara jobbigt med t.ex. flygiga och arga bin.

Efter att ha mött några biodlare och läst lite i litteraturen så inser man snart att var och en har en ganska bestämd uppfattning om hur biodling egentligen ska gå till, vilka ramstorlekar och vilka biraser som är bäst osv. Det som kan vara viktigt att tänka är att försöka ha samma ras inom området man bor i, vilket är Buckfast i det område jag bor i. Ramar och lådor ska man heller inte köpa för gamla, det kan vara bakterier och annat ovälkommet i dem, köp hellre nya.

Med bin menar man oftast honungsbiet, på latin apis mellifera. Det finns tre olika typer av bin i kupan; drottningen, arbetsbin och drönaren (som är hanen). Bin lever lite olika länge, drottningen lever kanske mellan 1-5 år, drönaren 1-4 månader och arbetsbiet mellan 3 veckor och 12 månader, lite beroende på under vilket årstid det är fött. Det finns olika raser av bin, t.ex. Carnicabin, mörka nordiska bin, gula italienska bin och Buckfast. Buckfast är en korsning av flera bin och det enda biet (drottningen) som kan fås med stamtavla. När bisamhället är som störst kan det finnas 50-90 000 bin i samhället. Under vintern kan det vara bara 10-20 000 bin.

Vill du läsa mer? Sök vidare på SBR:s (Sveriges Biodlares Riksförbund) hemsida http:///www.biodlarna.se

2006-06-19T17:56:00.000+02:00

Drömmen om en liten bigård tar form. Nybörjarkursen anordnad av den lokala biodlarföreningen är avklarad. Första resan till en biredskapsbutik för inköp av slöja och rökpust gick av stapeln förra helgen. Lådor och ramar beställda, så också själva bina. En lokal biodlare gör en avläggare och jag får två samhällen med bin och tillhörande drottningar. Nu skiljer bara någon vecka mig och mina bin åt. Kommer jag att bli en god biodlare? Kommer bina att må bra och överleva vintern? Får jag någon honung alls? Hur ska det gå?!