Adjö rebeller : (
Det ena av mina två bisamhället var dömt till undergång när det nu inte blev någon ny drottning av den de försökte dra upp själva. Nu återstod inget annat än att öppna kupan och sopa bina för vinden. Ramarna var fulla med puckelyngel, så en (eller flera) drönarmor fanns. Fotot lite otydligt, taget med mobiltelefon, men man ser "knopparna" som alltså skulle bli drönare och inte arbetsbin som man ju vill ha. Bina blev förstås upprörda av mina åtgärder och flög omkring och försökte ta sig in i kringliggande samhällen, med inte alltid med så god lycka. Under flustrerna var det fullt med döda bin i gräset.




















När samhället väl var borta började jag med en avläggare för att starta upp ett nytt samhälle. Jag tog bin och lite yngelramar från mitt välmående samhälle och placerade hos en vän en mil bort. De fick också lite ramar med honung så att de kommer igång bra. Det samhället tejpade jag igen väl medans jag höll på för att inte de "gamla" bina med sin drönarmor skulle komma in, men nog försökte de! De höll sig inte helt fromt i lådan under bilfärden heller... det var en glipa i botten på gallret. Mitt under färden fick jag vädra ut bin, tejpa igen och sedan åka bil med slöja.

Tredje skattlådan!
Den ena kupan har alltså fått en tredje skattlåda, den drottninglösa behöver ju ingen. Soliga dagar är det full aktivitet och bina flyger högt och lågt, annars har det ju varit mycket regnigt nu mitt i sommaren, då har de suttit inne och kurat och nallat på förråden... Inne i skattlådan ser det surrigt och bra ut.

Röja röja

Vädret har de två senaste veckorna varit otroligt varmt (upp till 30 grader på dagarna) och utan regn. Allt har växt så det knakar, så även gräset som tom. växt till ett galler framför flustret på en grannkupa. Bensindriven röjsåg är bra det. Bina var toleranta och blev inte särskilt upprörda av vare sig bensinångor eller motoroljud. Själv kände jag mig lite lätt klaustrofobisk med slöja, hörselskydd, sele till röjsågen och ovanpå det blodsugna knott.


En kväll hängde hela klasar av bin utanför grannkupan. Vi panikringde varandra och trodde att de kanske skulle svärma... En av kollegorna påpekade att det var otroligt drag just nu och bina kanske var lite trångbodda och hade det varmt. Vi satte alla till en skattlåda till på kuporna (förutom minta stackars rebeller) och motade in bina med rökpusten, sedan dess har de hållt sig i skinnet.

Vaxbygge

Bina HAR accepterat de förvaxade plastramarna i skattlådan och börja bygga vidare på dem. I alla fall i den kupa som helt säkert har drottning och lite mer bin att tala om... Första veckan efter att ramarna sattes till hände inte nämnvärt mycket (de två översta bilderna), men bara veckan senare hade de kommit igång ordentligt och det glänser till och med fint i cellerna av honung.

ÄNTLIGEN skattlåda!

Här kommer den alltså, skattlådan, med tio förnämligt vaxade ramar. Mellan foderlådan och skattlådan ligger gallret. Det är möjligt att det är lite sent på säsongen att sätta på lådan, men det är i alla fall före det stora hallondraget.

Vaxa ramar

Plastramarna till skattlådorna behöver enligt kännarna förses med ett tunt vaxlager för att bina ska acceptera dem och börja bygga på dem. Alternativt skulle man möjligtivs kunna belägga dem med ett tung lager socker(vatten). Nu gällde det att hitta det optimala sättet att få på bivaxet, som man ju får i en hård och svårgenomtränglig klump. Efter en hel del konfererande blev till slut blev arbetsordningen som följer: först bryta sönder vaxet i mindre bitar med hjälp av en liten spackelspatel som uppvärmdes under ett stearinljus, sedan smältning av vaxet i gryta på plattan och till sist rollades vaxet på ramarna. Färgbutiken hade ju inte stött på frågan förut... men gav mig den roller de bäst trodde tålde värme, och visst gjorde den det.

Det tog ju en stund att fixa de sammanlagt 80 ramarna jag har för mina två samhällen. Flera saker var ju lite trixiga, som att det krävdes lite muskelkraft (tur man hade hjälp...) för att bryta vaxet, att det sedan smälte först för sakta sedan för fort (och brändes en aning), att det skvätte vax lite här och där, och slutligen att det var svårt att få ett jämnt lager vax eftersom det stelnade så snabbt på rollern. Man få ha snabbt handlag och med fördel göra detta utomhus om väder och omständigheter tillåter det. Ett tag provade jag att värma ramarna i ungnen lite, men de blev nog för varma för plasten slog sig lite, vilket den för övrigt även gjorde med det varma vaxet. Men nu är allt vaxat, och oj vad det luktade gott inne!

Varroa destructor

Det lilla krypet, kvalstret varroa, finns det anledning att uppmärksamma. Biets hudskelett är bildat av kitin, detta biter kvalstret hål i, och eftersom det inte kan läka kvarstår och förstoras hålet och innanmätet kan rinna ut...Vi hade i den lokala biodlarföreningen en informationskväll om varroa (destructor! är det inte ett träffande namn så säg) och om hur man på bästa sätt under olika årstider och betingelser bekämpar den. Det som vi alla gjort nu på våren, det är en myrsyrebehandling. Myrsyra går in i cellerna också, vilket inte de andra organiska syrorna gör (mjölksyra och oxalsyra), och det är i cellerna kvalstret har lagt ägg. Apistan är också effektivt, men kräver att man gått kurs i hanteringen. En i föreningen använder sig också av drönarram som extra åtgärd. Jordbruksverket ger ut bra skrifter i olika metoder, man kan t.ex. beställa broschyren "Varroabekämpning med ekologiska metoder".

Myrsyrebehandlingen är ganska enkel, snabb och effektiv, men man ska skydda sig ordentligt med plasthandskar för den 80%-iga lösningen är inte att leka med. Jag löste upp den myrsyran med vatten så att den blev 60%-ig (räcker för att bekämpa varroa). Att få ihop de 20 ml som behövs till varje samhälle, det krävde lite matte... men gick bra. Jag använde sprutan till att blöta ner wettexduken, som fick ligga kvar på ramarna i tre dagar. Efter undersökning av varroagallret konstaterade jag att det var en hel del nedfall, säkert upp emot 100 kvalster i det ena samhället (måste skaffa lupp, ser ju inte ordentligt!) Jag gjorde då en behandling till. Nu hoppas vi att varroan, för tillfället i alla fall, kan hållas stånget!

Lägg ägg då!

Snälla ungdrottningen, jag hoppas att du finns och att du hittat flera tjusiga drönare och snart kan komma igång med äggläggningen. Jag har i och för sig inte införskaffat den lupp jag planerat för raminspektion, men så vitt mina pollenröda ögon kan bedöma finns inga ägg bland birebellerna. Hoppas de vet vad det gör. Båda kuporna har i alla fall fått två ramar till, så yngelrummet är fullt. Arbetsbina kan ju ägna sig åt att bygga celler i brist på yngel att mata.

80 plastramar

Snälla biodlarkollegor hade vägarna förbi Säffle och fick med sig mina 80 plastramar till skattlådorna. Nästa trick är att få på ett tunt lager vax för att bina ska bygga vidare på dem, helt utan vax accepterar de dem tydligen inte. Vi tre nybörjare som nu skaffade plastramar ska ha en liten gemensam workshop med mera erfarna kollegor för att greja med detta.

Virgin queen bee

Drottningcellerna är nu tomma, så förhoppningsvis kryper den vinnande ungdrottningen omkring någonstans och letar efter könsmogna drönare. Jag antar att de inte har svärmat, för mitt öga ser det ut som ungefär lika många bin kvar som förut. En av de lokala drottningodlarna har parade buckfastdrottningar till salu i mitten av juni, kanske får jag köpa en då.

På bilden ser man att drottningcellen är öppnad nedifrån, det ser ut som att drottningen själv har krupit ut. Är cellerna öppnade från sidan kan det vara ett tecken på att en tidigare född rivaliserande ungdrottning hört den ännu ofödda drottningen pipa och gått för att riva upp cellen och döda henne. För att lokalisera varandra kommunicerar drottningarna genom olika pipanden. Arbetsbina håller lite koll på dem och låter de födas fram i lagom takt för att kunna duellera med mera.