Nu har lådorna kommit!

Allt material till mina kommande bisamhällen har anlänt från de dalsländska skogarna. Då är det dags att måla! Två kupor blir det. När man startar upp en egen bigård så rekommenderar de flesta att inte börja med mindre än två samhällen, biodlandet blir mindre sårbart.

En kupa består av lådor (sargar) och under dessa en botten och överst ett tak. Dessutom behöver man en foderlåda, där man ger bina sockervatten inför vintern. Det finns många olika typer av kupor, jag har valt en relativt modern typ som består av cellplast av polystyren. De väger inte så mycket och isolerar bra för vintern. Lådan köper man omonterad och omålad.

Man ska måla i en ljus färg, så att inte solen steker på för hårt. Mina bin ska få bo i mossgröna kupor, men jag ska nog måla till några detaljer i gult. Själva målningen tog sin lilla stund, det var 16 olika delar att måla. Det regnade också nästan hela tiden, så tur att uteplatsen har tak. Färgen köpte jag i den lokala färgbutiken, förklarade vilket material och ändamål det var och fick en typ av plastfärg. Trädetaljerna (spärrgaller och avdelningslist) behandlade jag med linolja.
Nästa vecka ska jag ta med mig kuporna till bidolaren som jag ska få bina av. Hoppas bara att jag tills dess har hittat en bra plats att ha dem på. Man kan inte hålla på och flytta bina hur som helst, och flyttar man de mindre än ca fyra kilometer så flyger de tillbaka till sitt gamla ställe. Om flytten sker över en församlingsgräns så ska bitillsynsmannen kontaktas för besiktning av samhället.

Man ska fundera noga på var kupan placeras, både avseende ljus-, ljud- och dragförhållanden (alltså något för bina att flyga på för mat). Det räcker ofta inte att det är bra drag under en viss säsong (som ett rapsfält) oftast vill man ha bina någonstans där det är drag hela säsongen, botaniska trädgården skulle inte vara dumt... Bina är duktiga på att känna igen höger och vänster och färger, så om man har flera samhällen kan man placera dem förhållandevis tätt och bina hittar ändå hem, de har en god orienteringsförmåga. Flustret ska inte peka rakt ut på en trafikerad väg eller mot en granne. En radie på ca 2 m från kupan betraktar bina som sitt, så gå inte närmare utan skyddskläder, särskilt inte om du inte känner till samhället!

I väntan på mina bin och lådor så följer här bi-info!

Ganska få tjänar sitt uppehälle på biodling, och för hobbyodlaren är det högst tveksamt om man ens får tillbaka de pengar man lägger ut, även om man skulle sälja små kvantiteter. Men nu är ju inte det motivationen för hobbyodlaren, utan den att man (förhoppningsvis) får väldigt fin och framförallt EGEN honung. Dessutom får man följa bisamhällets märkliga leverne under de olika årstiderna. Man blir väldigt nyfiken på hur deras samhälle egentligen fungerar och man följer garanterat maskrosblomningen i rabatten med förnyat intresse!

Ute i det vilda hittar man sällan bisamhällen, förutom enstaka förrymda svärmar, de klarar helt enkelt oftast inte av att övervintra utan dör av kyla, svält och/eller kvalstret varroa. Enstaka solitärbin finns ändå. En del börjar med biodling efter att ha tagit vara på en sådan svärm, en klunga av bin med drottning, som kan ses hänga från ett träd. Det är ju en god gärning, för ganska säkert skulle de inte klara av vintern. Men man vet heller inte vilka bin man får och som nybörjare kan det vara jobbigt med t.ex. flygiga och arga bin.

Efter att ha mött några biodlare och läst lite i litteraturen så inser man snart att var och en har en ganska bestämd uppfattning om hur biodling egentligen ska gå till, vilka ramstorlekar och vilka biraser som är bäst osv. Det som kan vara viktigt att tänka är att försöka ha samma ras inom området man bor i, vilket är Buckfast i det område jag bor i. Ramar och lådor ska man heller inte köpa för gamla, det kan vara bakterier och annat ovälkommet i dem, köp hellre nya.

Med bin menar man oftast honungsbiet, på latin apis mellifera. Det finns tre olika typer av bin i kupan; drottningen, arbetsbin och drönaren (som är hanen). Bin lever lite olika länge, drottningen lever kanske mellan 1-5 år, drönaren 1-4 månader och arbetsbiet mellan 3 veckor och 12 månader, lite beroende på under vilket årstid det är fött. Det finns olika raser av bin, t.ex. Carnicabin, mörka nordiska bin, gula italienska bin och Buckfast. Buckfast är en korsning av flera bin och det enda biet (drottningen) som kan fås med stamtavla. När bisamhället är som störst kan det finnas 50-90 000 bin i samhället. Under vintern kan det vara bara 10-20 000 bin.

Vill du läsa mer? Sök vidare på SBR:s (Sveriges Biodlares Riksförbund) hemsida http:///www.biodlarna.se

Drömmen om en liten bigård tar form. Nybörjarkursen anordnad av den lokala biodlarföreningen är avklarad. Första resan till en biredskapsbutik för inköp av slöja och rökpust gick av stapeln förra helgen. Lådor och ramar beställda, så också själva bina. En lokal biodlare gör en avläggare och jag får två samhällen med bin och tillhörande drottningar. Nu skiljer bara någon vecka mig och mina bin åt. Kommer jag att bli en god biodlare? Kommer bina att må bra och överleva vintern? Får jag någon honung alls? Hur ska det gå?!