torsdag, juni 22, 2006
I väntan på mina bin och lådor så följer här bi-info!
Ganska få tjänar sitt uppehälle på biodling, och för hobbyodlaren är det högst tveksamt om man ens får tillbaka de pengar man lägger ut, även om man skulle sälja små kvantiteter. Men nu är ju inte det motivationen för hobbyodlaren, utan den att man (förhoppningsvis) får väldigt fin och framförallt EGEN honung. Dessutom får man följa bisamhällets märkliga leverne under de olika årstiderna. Man blir väldigt nyfiken på hur deras samhälle egentligen fungerar och man följer garanterat maskrosblomningen i rabatten med förnyat intresse!
Ute i det vilda hittar man sällan bisamhällen, förutom enstaka förrymda svärmar, de klarar helt enkelt oftast inte av att övervintra utan dör av kyla, svält och/eller kvalstret varroa. Enstaka solitärbin finns ändå. En del börjar med biodling efter att ha tagit vara på en sådan svärm, en klunga av bin med drottning, som kan ses hänga från ett träd. Det är ju en god gärning, för ganska säkert skulle de inte klara av vintern. Men man vet heller inte vilka bin man får och som nybörjare kan det vara jobbigt med t.ex. flygiga och arga bin.
Efter att ha mött några biodlare och läst lite i litteraturen så inser man snart att var och en har en ganska bestämd uppfattning om hur biodling egentligen ska gå till, vilka ramstorlekar och vilka biraser som är bäst osv. Det som kan vara viktigt att tänka är att försöka ha samma ras inom området man bor i, vilket är Buckfast i det område jag bor i. Ramar och lådor ska man heller inte köpa för gamla, det kan vara bakterier och annat ovälkommet i dem, köp hellre nya.
Med bin menar man oftast honungsbiet, på latin apis mellifera. Det finns tre olika typer av bin i kupan; drottningen, arbetsbin och drönaren (som är hanen). Bin lever lite olika länge, drottningen lever kanske mellan 1-5 år, drönaren 1-4 månader och arbetsbiet mellan 3 veckor och 12 månader, lite beroende på under vilket årstid det är fött. Det finns olika raser av bin, t.ex. Carnicabin, mörka nordiska bin, gula italienska bin och Buckfast. Buckfast är en korsning av flera bin och det enda biet (drottningen) som kan fås med stamtavla. När bisamhället är som störst kan det finnas 50-90 000 bin i samhället. Under vintern kan det vara bara 10-20 000 bin.
Vill du läsa mer? Sök vidare på SBR:s (Sveriges Biodlares Riksförbund) hemsida http:///www.biodlarna.se
Ganska få tjänar sitt uppehälle på biodling, och för hobbyodlaren är det högst tveksamt om man ens får tillbaka de pengar man lägger ut, även om man skulle sälja små kvantiteter. Men nu är ju inte det motivationen för hobbyodlaren, utan den att man (förhoppningsvis) får väldigt fin och framförallt EGEN honung. Dessutom får man följa bisamhällets märkliga leverne under de olika årstiderna. Man blir väldigt nyfiken på hur deras samhälle egentligen fungerar och man följer garanterat maskrosblomningen i rabatten med förnyat intresse!
Ute i det vilda hittar man sällan bisamhällen, förutom enstaka förrymda svärmar, de klarar helt enkelt oftast inte av att övervintra utan dör av kyla, svält och/eller kvalstret varroa. Enstaka solitärbin finns ändå. En del börjar med biodling efter att ha tagit vara på en sådan svärm, en klunga av bin med drottning, som kan ses hänga från ett träd. Det är ju en god gärning, för ganska säkert skulle de inte klara av vintern. Men man vet heller inte vilka bin man får och som nybörjare kan det vara jobbigt med t.ex. flygiga och arga bin.
Efter att ha mött några biodlare och läst lite i litteraturen så inser man snart att var och en har en ganska bestämd uppfattning om hur biodling egentligen ska gå till, vilka ramstorlekar och vilka biraser som är bäst osv. Det som kan vara viktigt att tänka är att försöka ha samma ras inom området man bor i, vilket är Buckfast i det område jag bor i. Ramar och lådor ska man heller inte köpa för gamla, det kan vara bakterier och annat ovälkommet i dem, köp hellre nya.
Med bin menar man oftast honungsbiet, på latin apis mellifera. Det finns tre olika typer av bin i kupan; drottningen, arbetsbin och drönaren (som är hanen). Bin lever lite olika länge, drottningen lever kanske mellan 1-5 år, drönaren 1-4 månader och arbetsbiet mellan 3 veckor och 12 månader, lite beroende på under vilket årstid det är fött. Det finns olika raser av bin, t.ex. Carnicabin, mörka nordiska bin, gula italienska bin och Buckfast. Buckfast är en korsning av flera bin och det enda biet (drottningen) som kan fås med stamtavla. När bisamhället är som störst kan det finnas 50-90 000 bin i samhället. Under vintern kan det vara bara 10-20 000 bin.
Vill du läsa mer? Sök vidare på SBR:s (Sveriges Biodlares Riksförbund) hemsida http:///www.biodlarna.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar