Invintring fas II

Fasligt kladdigt och klibbigt blir det på diskbänk, golv och alla närbelägna ytor när man håller på med att koka sockerlag. Större kastruller hade underlättat betänkligt. Rent praktiskt går det till så att man kokar upp vattnet (3 liter) och rör i sockret (2 kg) tills det löst sig, och upprepar det tills man klarat av 10 kg socker/samhälle. Mina samhällen fick hälften av sockret tidigare, men nu var det alltså dags för den sista ransonen. Man får lite olika bud i litteraturen (och av biodlare) när det gäller hur mycket socker man ska ge, när på hösten man ska ge dem det, vilken tid på dagen, i vilket tempo och på vilket sätt (foderballong eller som i mitt fall foderlåda). Oftast avgör nog slumpen och bekvämlighetsfaktorn vilka råd man tar till sig.

Efter att sockerlagen var kokad, avsvalnad och transporterad till kupnärhet, så återstod bara att fördela den i foderlådorna. Jag tog foderlådan från kupan, skakade av alla bin och ställde mig en bit bort och gjorde det. Jag kände mig nöjd med att på det sättet tagit hänsyn till att sockerdoften kunde locka bina till röveri och sådant, men konstaterade i efterhand att det allra lättaste och smidigaste hade varit att bara lyfta på locket och snabbt hälla ner sockret i lådan. Nästa år så.

Bina hittade till sockret inom några minuter. Några enstaka bin har drunkat i sockerlagen, men annars verkar det funka bra. Ramarna börjar kännas klart mer tunga än vanligt, bina har som förväntat konverterat sockret till honung. Vilka duktiga arbetare!

Bigårdsguidning

På"Honunges dag" 23 september ordnade vi i den lokala biodlarföreningen bl.a. försälning av honung och honungsrelaterade produkter, information om nybörjarkursen nästa år och så visning av vår bigård. Det var en del nyfikna som nappade på detta. De lät sig iförda slöjor och till doften av nybakt stenungsbakat bröd i senhöstligt solsken villigt vallas till kuporna. Bina var föredömligt snälla och representativa.

Sockersöt invintring

Då var det dags att förbereda bina för vinterns intåg. Kvällar och nätter börjar bli kyliga även om högtrycket håller i sig. Drottningen börjar nog dra ner på äggläggningen och bina behöver foder för att klara vintern.

I förrgår samlades vi tre kupgrannar inför invintringen. John hade kokat ihop 20 kg socker i vatten (3 kg socker/2 liter vatten), vilket gjordes genom att först koka vattnet sedan lite i taget röra ner sockret tills det löst sig. När det hela svalnat av kunde man hälla den kladdiga sockerlösningen i foderlådorna, som i sin tur placerades överst i kuporna. I lådorna är det en långsmal spinga (till vänster på bilden) som gör det möjligt för bina att komma åt sockerlösningen utan att drunkna i den. Varje samhälle fick alltså nu sammanlagt fem kg socker, om några dagar ska de få fem till, det borde räcka för vintern.

Jag stod en stund och spanade ner genom springan som snabbt immade igen av binas värme, men inte ett bi hittade upp, det var kanske läggdags. I min föreställningsvärld skulle de utföra en glädjedans över denna sockergåva. Ska gå och kika ner idag och se hur det ser ut.

Vi kupgrannar stod också med huvudet på sned och konstaterade att våra samhällen nog blir ganska utsatta i vinter, eftersom de sannolikt syns rätt så tydligt från den rätt så trafikerade vägen när löven väl faller. En åtgärd vi funderar på är att plantera något vintergrönt (som cypresser) mellan kupor och väg.

Honungens dag

En lördag om året uppmärksammas bina och honungen alldeles särskilt här på hemorten. Biodlarföreningen (www.biodlarna.se/dbf/molnlycke) dukar upp i ladan på hembygsgården med allehanda honungsprodukter och allt möjligt annat som har med bihantering att göra. En kompis tyckte att det var att objektifiera biet att kalla det Honungens dag. Det kanske skulle döpas om till Biets dag? Honung är ju i och för sig för de flesta mera tilltalande än insekter, och vi vill ju så klart ha besökare.

Mina egna bina får vila lite under denna vecka, för de ska få den äran att bli begapade under guidade turer. Detta såvida vi har någon uppslutning på Honungen dag... det är ju knappast en kioskvältaraktivitet...

Ihoprullade larver

Fantastiskt vad den nya drottningen har legat i! Den mittersta av de sammanlagt fem ramarna är nästan full med yngel nu, lite honung överst i ramen bara. Det är fortfarande färre bin i den här kupan än i den som haft drottning hela tiden, men de är lugna och fina, det är snarare i den andra kupan som de surrar lite småargt.

Det ägg (eller stift) som drottningen lägger i en cell badar i näringsrik fodersaft. Efter tre dagar utvecklas den till en larv och matas med honung och proteinrikt pollen. Först är den rundlarv och sedan sträcklarv när den är större. Arbetsbina täcker larven och den blir en puppa, sedan föds det helt fullbildat. Ett arbetsbi föds efter 21 dagar, drönaren efter 24 och drottningen efter 16 dagar.

Här jobbar bina på och täcker yngel och matar larver. I mitten och ner till höger på bilden ser man en del ihoprullade larver i cellerna. I vänsterkanten är det täckt yngel och i höger övre hörn täckt honung.

Hoppas det relativt varma vädret håller i sig så att larverna får kläckas i lugn och ro, så att samhällena hinner bli stora och starka inför vintern.