Sockersöt invintring

Då var det dags att förbereda bina för vinterns intåg. Kvällar och nätter börjar bli kyliga även om högtrycket håller i sig. Drottningen börjar nog dra ner på äggläggningen och bina behöver foder för att klara vintern.

I förrgår samlades vi tre kupgrannar inför invintringen. John hade kokat ihop 20 kg socker i vatten (3 kg socker/2 liter vatten), vilket gjordes genom att först koka vattnet sedan lite i taget röra ner sockret tills det löst sig. När det hela svalnat av kunde man hälla den kladdiga sockerlösningen i foderlådorna, som i sin tur placerades överst i kuporna. I lådorna är det en långsmal spinga (till vänster på bilden) som gör det möjligt för bina att komma åt sockerlösningen utan att drunkna i den. Varje samhälle fick alltså nu sammanlagt fem kg socker, om några dagar ska de få fem till, det borde räcka för vintern.

Jag stod en stund och spanade ner genom springan som snabbt immade igen av binas värme, men inte ett bi hittade upp, det var kanske läggdags. I min föreställningsvärld skulle de utföra en glädjedans över denna sockergåva. Ska gå och kika ner idag och se hur det ser ut.

Vi kupgrannar stod också med huvudet på sned och konstaterade att våra samhällen nog blir ganska utsatta i vinter, eftersom de sannolikt syns rätt så tydligt från den rätt så trafikerade vägen när löven väl faller. En åtgärd vi funderar på är att plantera något vintergrönt (som cypresser) mellan kupor och väg.