Flytande guld på burk
En del av julklapparna är ju givna, för vad kan väl vara finare än flytande guld på burk? Jag har helt enkelt tappat upp på glasburk från plasthinkarna som honungen stod i (ca 5 liter sommarhonung och 7-8 liter ljunghonung). Har inte hållt på och rört och grejat, jag skulle tro att de här små mängderna hinner konsumeras innan någon kristallisering hinner ske.

Sila

Honungen är silad och står i plasthinkar och väntar på att tappas upp i burk. Men måste få tag på burkar. Det är mycket att tänka på. Det ändå tur att det är vinter och bina vilar, det är nämligen nästan två månaders väntetid till läkaren som jag måste träffa för att få en remiss till allergologen för utredning (apropå allergichocken), och de har i sin tur tre månaders väntetid.

Slungning på högvarv!

Efter att ramarna väl blev avtäckta (förra inlägget) så var det dags för slungning. Det fick plats med åtta Langstrothramar i slungan (fyra Svearamar). Det gick ganska bra att fördela vikten jämnt, men ljunghonungen satt ju som sagt var som en smäck i ramarna. Vi fick picka och hacka i den, vändra och vrida på ramarna, sedan köra slungan i full fart ganska länge. Det skakade så vi fick hänga på slungan. Men vi fick nog urvridet det mesta! Finfin honung (om än med vaxbitar och ett och annat bi) rann ner i hinkarna. För att ta till vara all honung skrapade vi förstås rent slungan invändigt med degskrapa. Efter själva slungning vidtog städningen av rummet, honung och vax fanns lite varstans, tom. på väggarna. Sammanlagt tog det oss ca sex timmar (med avtäckning, slungning och städning och allt) att slunga honungen från fyra kupor.

Tänka sig - slungningsdags!

Avtäckning

När jag började nybörjarkursen i biodling förra våren trodde jag väl inte att det skulle dröja tills nu innan jag fick en första egen honung! Men nu finns den äntligen! Slungningen gjorde jag tillsammans med några andra från nybörjakursen, varav en har köpt en ny begagnad fin slunga. Vi kunde använda en bekants tvättrum som slungrum, det var alldeles ypperligt. Hade jag varit lite smart hade jag tagit in mina ramar i rumsvärme en dag innan. Som det var nu var de i bakluckan på bilen. Ljunghonungen satt som en smäck på ramarna. Lite fiffigt, men möjligtvis lite osofistikerat, var att använda en hårtork till att värma ramarna och rummet lite. Man tar var man har. Jag provade att täcka av vaxlocket med både kniv och avtäckningsgaffel. Kniven tyckte jag nästan var lättast. Vilket man än tar blir det fasligt kladdigt! Ett hett tips är att förkläde, eller ombyte med sig, i alla fall extra strumpor... Bilden nedanför med tre ramar föreställer från vänster sett; en ram med täckt honung, en ram med avtäckt honung och en ram som är slungad. Ljunghonungen var vi tvungna att "picka" med gaffel för att få den att lossna bättre från ramarna. Refraktometern (nedersta bilden) använde vi för att kontrollera vattenhalten i honungen, är den över 20% lär det finnas risk att den jäser. Min ljunghonung hade en vattenhalt på ca 20%, sommarhonungen som stått i ramarna längre och som var mera täckt hade en vattenhalt på ca 18.5%.

Oxalsyrebehandling mot varroa

Då är höstens behandling mot varroakvalstret genomförd. Vi gjorde det gemensamt i föreningen för några veckor sedan. Det finns ju en fördel med att behandla alla bisamhällen samtidigt, dessutom lär man sig handskas med syrorna på ett bra sätt. Vi använde oxalsyra, vilken man bör använda först efter slutskattningen. Syran kan köpas i en färdig plastburk och med sockervatten blandas till lagom koncentrerad lösning. Är det lite kyligt ute kan man med fördel använda lite varmare vatten som man har med sig i en termos, så att de stackars bina inte får en köldchock. Varje samhälle ges ca 25-30 ml som droppas på bina, mellan ramarna. Det sprids sedan till hela samhället. I en del av samhällen såg man tydligt att bina redan gått i vinterklot. Även om en sådan här behandling förstås också är ett störningsmoment, så klarar ju bina sig i det långa loppet bättre utan varroa. Under behandlingen höll jag mig diskret i bakgrunden, viss försiktighet bör ju iakttas med tanke på allergin...

Allergichock
Funderade på att censurera bort den... det vill säga allergichocken jag fick i helgen. Men det tyckte inte andra. Ett fjärde bistick var tydligen allt som krävdes för att jag skulle utveckla en rejäl allergi mot bigift. Denna gången blev det inte bara en lokal reaktion, utan en allmänreaktion, med tillkallad ambulans och allt. Men det gick ju bra. Nu får jag bara ha lite koll på det där, utreda det kanske på en allergimottagning och få mediciner och annat. Men bina vill jag nog ha kvar! Ju.

Snabb invintring

Bäst att skriva hur invintringen gick till, jag lär ju inte själv komma ihåg annars...

Direkt efter slutskattning invintrade jag mina två bisamhällen. Det innebar att jag förutom att ta bort alla skattlådor med honung, även tog bort lite ramar nedanför spärrgallret. Det var ramar som var i ytterkanterna och antingen var tomma, eller innehöll bara lite honung. De med mycket yngel, pollen och honung sparade jag. I det starka samhället i utbigården invintrade jag på sex ramar och i det svaga på hembigården på fem ramar. Ramstorlekar kan variera, jag har en 3/4 Langstroth, vilket innebär att ramarna är ganska stora, krävs två frigolitsargar (eller lådor). Utanför ramarna ställde jag en avskiljande vägg i frigolit för att de ska hålla värmen lite bättre när det blev tomt utrymme i lådan. Bina vill tydligen ha det just lagom av allt under vintern, fast det ju inte så precist mått... Det ska vara foder (honung som de gör av sockerlösningen jag ger dem), pollen som innehåller proteiner och det ska vara ventilation så att fukt kan avdunsta. Mycket att hålla redan på. Just det, lagom med bin också, annars kan de ju inte bilda ett bra vinterklot och hålla värmen. Nästa grej blir att behandla mot varroa, och dessutom se till att skydda mot möss.

Bina var ju lugna, men jag puffade lite rök på dem för säkerhets skull (sticket på knät svider än). Nedan bild på en ram som var i ytterkanten, som hade ganska gott om pollen. Sedan fick jag syn på min fina drottning också! Hon går på lite täckt honung som låg överst på ramen. Längst ner bild på foderlådan, jag började med 8 kg, ska ge båda samhällena kanske 5-6 kg till (60% sockerlösning). Jag kunde ha gett dem allt samtidigt, det får ju plats i lådan, därmot får det inte plats i de kärl jag har för att förflytta all sockerlösning. Måste snarast åka till Varberg och bättra på utrustningen! Det är ju lönehelg och allt.

,

Lyckad slutskattning
Lilla Nissan tog mig trots lite hostningar till min utbigård (med EN kupa precis som på hembigården... detta är verkligen småskalig odling). Här väntade Honungens dag på hembygdsgården, med besökare på bigården och slutskattning. Till min överraskning fanns det faktiskt en del ljunghonung i ramarna! Jag skattade de två lådorna och det var kanske lite över 5 kg i varje låda. Man har ju hört att ljunghonung kan vara svår att slunga. Vi får väl se. Kanske är det lättare i plastramar som inte går sönder så lätt? Ljung är tydligen inte heller så bra vinterfoder för bina, den kristalliserar lätt i ramarna, så bina är kanske tacksamma för den sockerlösning de ska få. Bina höll sig snälla och var inte så arga fast jag tog deras honung. Men jag fick mig ett stick av en rackare som kröp uppför byxbenet och inte kunde ta sig ut.

Ljungdrag
Hela säsongen 2007 har varit mer än nådigt blöt. Bina jobbar på bra med ljungdraget, som väl är det sista som händer i dragväg. Kanske får jag lite ljunghonung från det starka samhället, men när jag var där för att plockskatta för någon vecka sedan fanns inget att hämta. Tog istället bort en hel låda tomramar för att inte samhället ska bli utkylt. Det svagare samhället har nog tagit sig efter min drivfodring. Det ångar varmt om det och dragbina jobbar och sliter så fort vädret tillåter. Skulle tro att det mörka pollenet på biets pollenbyxor kommer från ljung. Men kolla in vitsippan! I september! Kupan skymtar man i bakgrunden.

Heja drottningen!
Det nya samhället har accepterat sin nya regent. Såg inga stift med blotta ögat, men fick i alla fall syn på henne. Nästa utmaning för hela samhället är att hinna producera nog med vinterbin för att klara vintern.

Drivfodring
För att få en flygande start på det nya, och således lite svaga, samhället så drivfodrar jag. Eller kanske heter det stödfodring. Hur som helst så får bina extra foder i form av 50% sockerlösning som jag kokar ihop inne på spisen. Sedan häller jag upp det i en tom honungsburk (halv burk/dag) med massa hål i locket. Burken ställer jag uppochner på en skriva med hål i, inuti en tom låda . Sedan är det fest för bina, de kan i lugn och ro sörpla i sig. De skulle ju kunna få apifonda istället, men tydligen ska detta vara bättre. För att samhällets vaktbin ska klara sitt uppdrag så har jag gjort flusteröppningen miminal (ca 2 cm).

Ny hemvist
Samhället har återuppstått en mil bort. Se sådan idyllisk backe de hamnat på! Så fort jag öppnade flustret vällde bin ut och flög runt kupan och orienterade sig. När de väl varit på plats en dryg vecka var det dags för drottningtillsättning. Drottningen fick jag av en lokal odlare. Innan jag tillsatte drottningen gick jag noga igenom hela samhället och letade efter drottningceller, för om sådana lämnades skulle de inte acceptera den nya drottningen. Mycket riktigt hittade jag drottningceller (mittersta bilden), som jag petade bort. Den nya drottningen ligger i den lilla gula plastlådan. Den hängde jag i en ståltråd mitt i kupan, mitt emellan två ramar (nedersta bilden). Detta var för några dagar sedan och jag håller tummarna för att de accepterat henne!

Skattning!

Det är sant, jag HAR fått honung! För några veckor sedan skattade jag för första gången i mitt starka samhälle. Det blev sammanlagt fem ramar som var fyllda med honung och lagom vaxtäckta (2/3 sägs det kan vara lagom). Snart är det dags att ta några till. Om ljungblommningen håller i sig kanske det tom. blir honung för mer än mitt egna husbehov!

Adjö rebeller : (
Det ena av mina två bisamhället var dömt till undergång när det nu inte blev någon ny drottning av den de försökte dra upp själva. Nu återstod inget annat än att öppna kupan och sopa bina för vinden. Ramarna var fulla med puckelyngel, så en (eller flera) drönarmor fanns. Fotot lite otydligt, taget med mobiltelefon, men man ser "knopparna" som alltså skulle bli drönare och inte arbetsbin som man ju vill ha. Bina blev förstås upprörda av mina åtgärder och flög omkring och försökte ta sig in i kringliggande samhällen, med inte alltid med så god lycka. Under flustrerna var det fullt med döda bin i gräset.




















När samhället väl var borta började jag med en avläggare för att starta upp ett nytt samhälle. Jag tog bin och lite yngelramar från mitt välmående samhälle och placerade hos en vän en mil bort. De fick också lite ramar med honung så att de kommer igång bra. Det samhället tejpade jag igen väl medans jag höll på för att inte de "gamla" bina med sin drönarmor skulle komma in, men nog försökte de! De höll sig inte helt fromt i lådan under bilfärden heller... det var en glipa i botten på gallret. Mitt under färden fick jag vädra ut bin, tejpa igen och sedan åka bil med slöja.

Tredje skattlådan!
Den ena kupan har alltså fått en tredje skattlåda, den drottninglösa behöver ju ingen. Soliga dagar är det full aktivitet och bina flyger högt och lågt, annars har det ju varit mycket regnigt nu mitt i sommaren, då har de suttit inne och kurat och nallat på förråden... Inne i skattlådan ser det surrigt och bra ut.

Röja röja

Vädret har de två senaste veckorna varit otroligt varmt (upp till 30 grader på dagarna) och utan regn. Allt har växt så det knakar, så även gräset som tom. växt till ett galler framför flustret på en grannkupa. Bensindriven röjsåg är bra det. Bina var toleranta och blev inte särskilt upprörda av vare sig bensinångor eller motoroljud. Själv kände jag mig lite lätt klaustrofobisk med slöja, hörselskydd, sele till röjsågen och ovanpå det blodsugna knott.


En kväll hängde hela klasar av bin utanför grannkupan. Vi panikringde varandra och trodde att de kanske skulle svärma... En av kollegorna påpekade att det var otroligt drag just nu och bina kanske var lite trångbodda och hade det varmt. Vi satte alla till en skattlåda till på kuporna (förutom minta stackars rebeller) och motade in bina med rökpusten, sedan dess har de hållt sig i skinnet.

Vaxbygge

Bina HAR accepterat de förvaxade plastramarna i skattlådan och börja bygga vidare på dem. I alla fall i den kupa som helt säkert har drottning och lite mer bin att tala om... Första veckan efter att ramarna sattes till hände inte nämnvärt mycket (de två översta bilderna), men bara veckan senare hade de kommit igång ordentligt och det glänser till och med fint i cellerna av honung.

ÄNTLIGEN skattlåda!

Här kommer den alltså, skattlådan, med tio förnämligt vaxade ramar. Mellan foderlådan och skattlådan ligger gallret. Det är möjligt att det är lite sent på säsongen att sätta på lådan, men det är i alla fall före det stora hallondraget.

Vaxa ramar

Plastramarna till skattlådorna behöver enligt kännarna förses med ett tunt vaxlager för att bina ska acceptera dem och börja bygga på dem. Alternativt skulle man möjligtivs kunna belägga dem med ett tung lager socker(vatten). Nu gällde det att hitta det optimala sättet att få på bivaxet, som man ju får i en hård och svårgenomtränglig klump. Efter en hel del konfererande blev till slut blev arbetsordningen som följer: först bryta sönder vaxet i mindre bitar med hjälp av en liten spackelspatel som uppvärmdes under ett stearinljus, sedan smältning av vaxet i gryta på plattan och till sist rollades vaxet på ramarna. Färgbutiken hade ju inte stött på frågan förut... men gav mig den roller de bäst trodde tålde värme, och visst gjorde den det.

Det tog ju en stund att fixa de sammanlagt 80 ramarna jag har för mina två samhällen. Flera saker var ju lite trixiga, som att det krävdes lite muskelkraft (tur man hade hjälp...) för att bryta vaxet, att det sedan smälte först för sakta sedan för fort (och brändes en aning), att det skvätte vax lite här och där, och slutligen att det var svårt att få ett jämnt lager vax eftersom det stelnade så snabbt på rollern. Man få ha snabbt handlag och med fördel göra detta utomhus om väder och omständigheter tillåter det. Ett tag provade jag att värma ramarna i ungnen lite, men de blev nog för varma för plasten slog sig lite, vilket den för övrigt även gjorde med det varma vaxet. Men nu är allt vaxat, och oj vad det luktade gott inne!