Vårundersökning - rebellerna drottninglösa!

Kupa 1 - inga bekymmer. Massor av ägg, larver, täckt yngel och foder. Rundlarver på fotot. Friska och snälla bin denna varma och vindstilla aprilmorgon (det ska ju helst vara minst 12-15 grader i skuggan när man gör vårundersökningen). Drottningen är flitig, mitt i äggläggning på fotot. Båda kuporna får två ramar till, således åtta stora Langstrothramar (av max tio) i yngelrummet i båda kuporna.

Kupa 2 - "Rebellerna" - allt ser så himla bra ut till att börja med. Fullt med bin och täckt yngel, inga arga och flygiga bin. Så kommer jag till den tredje ramen och börjar undra varför jag inte ser några larver, bara täckt yngel, och så hittar jag istället flera stora drottningceller! Bina håller alltså av en eller annan orsak på och föder upp nya drottningar. Antingen är de trångbodda och vill svärma (att det är rätt så fullt i kupan tyder på det) eller så har drottningen dött och de föder upp en ny (att jag inte hittar några ägg tyder på det). I det första fallet är det en svärmcell i det andra en nödcell. Jag låter cellerna vara kvar och hoppas på det bästa. Drottningen blir i så fall en F3:a, dvs. en avkomma till en avkomma. Jag förstår ju inte vad som kan ha hänt drottningen, de kan ju inte avsätta henne för låg produktivitet i alla fall, det var ju gott om täckt yngel i kupan. Om några dagar öppnar jag kupan och kollar vad som hänt, och får veta om det var en nödcell eller svärmcell.

Skattlåda och ramar

Överst på en bikupa placerar man de sk. skattlådorna, de som man vill att bina ska lägga all honungen i. Mellan skattlådorna och yngellåda läggs ett galler så att inte drottningen kan gå upp i skattlådorna och lägga ägg. Fiffigt. Snart är det alltså dags att sätta på dessa skattlådor och de ska förstås innehålla ramar som bina kan bygga ut med celler för honungsförvaringen. När lågorna ska på tvistar de lärde om. Det är heller ingen konsensus över om man ska lägga på en eller flera i taget. Om man har på alldeles för många lådor för tidigt finns det risk att samhället blir utkylt. Till ett riktigt starkt samhälle kan det behövas en yngellåda + 4-5 skattlådor (om Langstroth typ). Några reservlådor kan också vara bra, blir det plötsligt jättebra drag vill man inte stå där utan lådor!

Ramarna av plast är av Hoffman typ, den vanligaste i Amerika. Den är bredare i överkant istället för stift som på trämen. På fotot en i svart plast som inte är utbyggd och en som är utbyggd med celler. En del menar att plastramar har en tendens att kitta ihop sig. Försäljaren tycker att det är mindre risk för kakras vid slungning, och att det för övigt också är en arbetsbesparning. Ramarna måste rollas med ett tunt laget vax. En särskild vaxgryta för det ändamålet är troligen praktisk och en elektrisk kokplatta, så att man kan göra det utomhus och slippa svårborttaget vax inomhus. Storleken på plastramen är i detta fall det samma som på den tänkta träramen 159 x 448 cm (sk. medium depth, Farrar eller ¾ Langstroth), den rymmer ca 5000 celler. Ramarna går tydligen att beställa från Säffle, så det är väl inget att vänta på?

Nya mellanväggar

När jag för ett tag sedan såg att drottningen i den ena kupan hade lagt ägg ända ut i den yttersta av de fem ramarna, då satte jag i förra veckan till en ny ram med vaxmellanvägg. Detta för att samhället ska ha tillräckligt med plats för att utvidga sig och inte få för sig att svärma eller annat dumt. Igår kollade jag den nya ramen, och i båda samhällena hade de byggt ut den halvvägs med celler på båda sidorna, i ett av samhällena hade de tom. börjat fylla med lite honung överst. Och kolla in vad prydligt de städat botten av kupan, inga döda bin kvar.

Nu är det verkligen hög tid att börja fundera på vilka ramar jag ska ha i skattlådorna, plast eller traditionella träramar?

Vårdrag

"Dragbina" är ute och flyger efter nektar och pollen. Sälgen blommar för fullt och krokusen är snart överblommad. Det är binas favoritkost såhär på vårkanten. Vitsippor lär också vara gott. Här på västkusten väntar man annars med spänning på sommarens hallondrag i mitten av juni, då lär bina samla in en stor del sin nektar.

Det är fortfarande ganska kallt tycker jag, knappt plusgrader på nätterna. Man vill ju inte ha någon dragpaus nu så att yngelproduktionen avstannar. Blir det riktigt dåligt väder en länge period så kan ambina sluta mata de späda larverna och istället kanske tom. äta upp dem. Och det vill vi ju inte.

Drottningen är igång!

Den 31 mars tittade jag in i kupa 1 och fick redan på den yttersta ramen syn på drottningen! Hon är vitmarkerad som alla drottningar 2006 och ser ut att må prima. När jag granskar fotona lite närmare så tycker jag mig se små ägg (stift). Redan !?

















Hon kan ju sätta igång äggläggningen innan det första stora draget, men redan nu i den yttersta av fem ramar? Kanske är det för mycket foder i ramarna så att hon inte har plats att lägga tillräckligt i de övriga ramarna? Man vet ju att drottningen lägger äggen i ett sk. yngelklot, alltså med flest ägg mitt på ramen mitt i kupan. Om bina inte får tillräckligt med svängrum för sitt yngelklot kan de bli svärmningsbenägna sägs det. Hur som helst är det kanske redan dags att fylla på med en ram och inte vänta till nästa månadsskifte som jag trodde.

Vinterbin och andra (döda) bin

Nu har jag fått en förklaring på drösarna av döda bin (se bild på förra inlägget). Det ska vara så. De som dör, det är inga vinterbin utan vanliga dödliga arbetsbin som förra året gjort vad de brukar, nämligen städa (städbin), skydda samhället (vaktbin), mata (ambin) och hämta nektar och pollen (dragbin).

Vinterbina är istället bin (även de honor) som blivit födda sent på säsongen, kanske augusti/september, efter att draget är slut och viktigast; de har inte bidragit till yngeluppfödning. De har med andra ord inte använt sina fodersaftkörtlar alls, de har mest ägnat sig åt att ta det lugnt och äta proteinrikt pollen som de sedan lagrat i kroppen för att kunna överleva vintern.

Alltså är alla bin som använt sina fodersaftkörtlar under 2006 döda nu. Då kan jag snabbt räkna ut att alla mina bin måste vara avkommor till den drottning som finns i respektive kupa, inget kvar av de bin som jag fick i och med avläggaren förra året. Det blir intressant att se om jag kan observera några skillnader mellan den kupa som har den köpta findrottningen och den som har den av bina egenhändigt framodlade och i området friparade drottningen.

Vinterbina har viktiga uppgifter på våren. De ska mata drottningen med det foder (både pollen och honung) som finns inne i kupan så att hon kan komma igång med att sätta yngel, vilket brukar vara i mars. När det väl finns yngel ska de matas. Samhället kan således dra igång med full aktivitet redan innan den första krokusen ens visat sig ute i naturen!

Ortens biodlarförening har vänligt nog ordnat en "år-2-kurs" för oss som startade förra året. Ovärderligt att på det sättet få ta del av andras väl beprövade erfarenhet .

Rensningsflykt = bibajs

Rostbruna fläckar på kupan

skvallrar om att bina nog varit

ute på rensningsflykt, i alla

fall en del av dem. Det är väl

tur att de tömt tarmen någon

annanstans än i kupan.

Det har bara varit några få

lite varmare och soligare dagar

nu i mars, enstaka dagar med

topptemperaturer kring 10 grader,

men det är tydligen allt som behövs.

Jag lyfte lite på locket också,

och där låt hela högar med

döda bin i botten. Ska det

verkligen vara på det viset?

Annars såg bina forfarande ut

att kura slött i sitt vinterklot.

Jag såg att det var gott om

honoung kvar i den yttersta

ramen, så det lär inte vara

nödvändigt med stödfodring,

inte än i alla fall.

Vintervila

De felsta av bina tycks ha förstått detta med vintervilan. De stackare som ändå ger sig av ut landar och dör, förhoppningsvis snabbt och smärtfritt, i snödrivan nedan flustret. Har bara siktat en sådan ensamflygare, men de lär ju vara flera.

Kontemplerar flytt av kuporna nu innan rensningsflykten. När temperatur närmar sig +10 kan det redan vara dags för bina att starta våren, de är tidiga, och en ev. flytt vill man ha gjort innan de börjar röra på sig och har vant sig vid kupans placering.

Vindexponerade vintersovare
Stormen Per drog över västkusten och ryckte av locket på en av kuporna! Naturligtvis samma olycksdrabbade kupa som blev av med sin drottning i somras. Locket är på plats och säkrat med tunga stenar och extra remmar. Nu återstår ju bara att vänta till våren och se hur de klarar sig. Ibland kan bina vara väldigt lättstörda och ibland kan de tydligen klara till och med att en kupa välter under vintern. Vilken sort mina är, det avslöjas i vår.

Vinterklot

Bina kurar i sitt vinterklot, rör sig mycket trögt. Jag gluttade bara kort och försiktigt på locket för att se att det såg bra ut, inte för att jag skulle kunna göra så mycket om det inte gjorde det....

Jag och närmste biodlarkollegan planterade en hortensia vid kuporna och planerade lite inför våren. Vi tittade bl.a på området till vänster om kuporna, och funderade på att flytta dit dem till våren. Det är lite mera insynsskyddat, särskilt om vi bygger ut vår bigård med några avläggare i vår.

Här ser inte så vintrigt ut, ingen snö och plusgrader, som det varit nästan hela hösten. Vi oroar oss lite för att fodret kanske inte räcker hela vintern om bina är för aktiva pga det förhållandevis varma vädret. Men vintern är kanske på väg!