Vaxbygge

Bina HAR accepterat de förvaxade plastramarna i skattlådan och börja bygga vidare på dem. I alla fall i den kupa som helt säkert har drottning och lite mer bin att tala om... Första veckan efter att ramarna sattes till hände inte nämnvärt mycket (de två översta bilderna), men bara veckan senare hade de kommit igång ordentligt och det glänser till och med fint i cellerna av honung.

ÄNTLIGEN skattlåda!

Här kommer den alltså, skattlådan, med tio förnämligt vaxade ramar. Mellan foderlådan och skattlådan ligger gallret. Det är möjligt att det är lite sent på säsongen att sätta på lådan, men det är i alla fall före det stora hallondraget.

Vaxa ramar

Plastramarna till skattlådorna behöver enligt kännarna förses med ett tunt vaxlager för att bina ska acceptera dem och börja bygga på dem. Alternativt skulle man möjligtivs kunna belägga dem med ett tung lager socker(vatten). Nu gällde det att hitta det optimala sättet att få på bivaxet, som man ju får i en hård och svårgenomtränglig klump. Efter en hel del konfererande blev till slut blev arbetsordningen som följer: först bryta sönder vaxet i mindre bitar med hjälp av en liten spackelspatel som uppvärmdes under ett stearinljus, sedan smältning av vaxet i gryta på plattan och till sist rollades vaxet på ramarna. Färgbutiken hade ju inte stött på frågan förut... men gav mig den roller de bäst trodde tålde värme, och visst gjorde den det.

Det tog ju en stund att fixa de sammanlagt 80 ramarna jag har för mina två samhällen. Flera saker var ju lite trixiga, som att det krävdes lite muskelkraft (tur man hade hjälp...) för att bryta vaxet, att det sedan smälte först för sakta sedan för fort (och brändes en aning), att det skvätte vax lite här och där, och slutligen att det var svårt att få ett jämnt lager vax eftersom det stelnade så snabbt på rollern. Man få ha snabbt handlag och med fördel göra detta utomhus om väder och omständigheter tillåter det. Ett tag provade jag att värma ramarna i ungnen lite, men de blev nog för varma för plasten slog sig lite, vilket den för övrigt även gjorde med det varma vaxet. Men nu är allt vaxat, och oj vad det luktade gott inne!

Varroa destructor

Det lilla krypet, kvalstret varroa, finns det anledning att uppmärksamma. Biets hudskelett är bildat av kitin, detta biter kvalstret hål i, och eftersom det inte kan läka kvarstår och förstoras hålet och innanmätet kan rinna ut...Vi hade i den lokala biodlarföreningen en informationskväll om varroa (destructor! är det inte ett träffande namn så säg) och om hur man på bästa sätt under olika årstider och betingelser bekämpar den. Det som vi alla gjort nu på våren, det är en myrsyrebehandling. Myrsyra går in i cellerna också, vilket inte de andra organiska syrorna gör (mjölksyra och oxalsyra), och det är i cellerna kvalstret har lagt ägg. Apistan är också effektivt, men kräver att man gått kurs i hanteringen. En i föreningen använder sig också av drönarram som extra åtgärd. Jordbruksverket ger ut bra skrifter i olika metoder, man kan t.ex. beställa broschyren "Varroabekämpning med ekologiska metoder".

Myrsyrebehandlingen är ganska enkel, snabb och effektiv, men man ska skydda sig ordentligt med plasthandskar för den 80%-iga lösningen är inte att leka med. Jag löste upp den myrsyran med vatten så att den blev 60%-ig (räcker för att bekämpa varroa). Att få ihop de 20 ml som behövs till varje samhälle, det krävde lite matte... men gick bra. Jag använde sprutan till att blöta ner wettexduken, som fick ligga kvar på ramarna i tre dagar. Efter undersökning av varroagallret konstaterade jag att det var en hel del nedfall, säkert upp emot 100 kvalster i det ena samhället (måste skaffa lupp, ser ju inte ordentligt!) Jag gjorde då en behandling till. Nu hoppas vi att varroan, för tillfället i alla fall, kan hållas stånget!

Lägg ägg då!

Snälla ungdrottningen, jag hoppas att du finns och att du hittat flera tjusiga drönare och snart kan komma igång med äggläggningen. Jag har i och för sig inte införskaffat den lupp jag planerat för raminspektion, men så vitt mina pollenröda ögon kan bedöma finns inga ägg bland birebellerna. Hoppas de vet vad det gör. Båda kuporna har i alla fall fått två ramar till, så yngelrummet är fullt. Arbetsbina kan ju ägna sig åt att bygga celler i brist på yngel att mata.

80 plastramar

Snälla biodlarkollegor hade vägarna förbi Säffle och fick med sig mina 80 plastramar till skattlådorna. Nästa trick är att få på ett tunt lager vax för att bina ska bygga vidare på dem, helt utan vax accepterar de dem tydligen inte. Vi tre nybörjare som nu skaffade plastramar ska ha en liten gemensam workshop med mera erfarna kollegor för att greja med detta.

Virgin queen bee

Drottningcellerna är nu tomma, så förhoppningsvis kryper den vinnande ungdrottningen omkring någonstans och letar efter könsmogna drönare. Jag antar att de inte har svärmat, för mitt öga ser det ut som ungefär lika många bin kvar som förut. En av de lokala drottningodlarna har parade buckfastdrottningar till salu i mitten av juni, kanske får jag köpa en då.

På bilden ser man att drottningcellen är öppnad nedifrån, det ser ut som att drottningen själv har krupit ut. Är cellerna öppnade från sidan kan det vara ett tecken på att en tidigare född rivaliserande ungdrottning hört den ännu ofödda drottningen pipa och gått för att riva upp cellen och döda henne. För att lokalisera varandra kommunicerar drottningarna genom olika pipanden. Arbetsbina håller lite koll på dem och låter de födas fram i lagom takt för att kunna duellera med mera.

Vårundersökning - rebellerna drottninglösa!

Kupa 1 - inga bekymmer. Massor av ägg, larver, täckt yngel och foder. Rundlarver på fotot. Friska och snälla bin denna varma och vindstilla aprilmorgon (det ska ju helst vara minst 12-15 grader i skuggan när man gör vårundersökningen). Drottningen är flitig, mitt i äggläggning på fotot. Båda kuporna får två ramar till, således åtta stora Langstrothramar (av max tio) i yngelrummet i båda kuporna.

Kupa 2 - "Rebellerna" - allt ser så himla bra ut till att börja med. Fullt med bin och täckt yngel, inga arga och flygiga bin. Så kommer jag till den tredje ramen och börjar undra varför jag inte ser några larver, bara täckt yngel, och så hittar jag istället flera stora drottningceller! Bina håller alltså av en eller annan orsak på och föder upp nya drottningar. Antingen är de trångbodda och vill svärma (att det är rätt så fullt i kupan tyder på det) eller så har drottningen dött och de föder upp en ny (att jag inte hittar några ägg tyder på det). I det första fallet är det en svärmcell i det andra en nödcell. Jag låter cellerna vara kvar och hoppas på det bästa. Drottningen blir i så fall en F3:a, dvs. en avkomma till en avkomma. Jag förstår ju inte vad som kan ha hänt drottningen, de kan ju inte avsätta henne för låg produktivitet i alla fall, det var ju gott om täckt yngel i kupan. Om några dagar öppnar jag kupan och kollar vad som hänt, och får veta om det var en nödcell eller svärmcell.

Skattlåda och ramar

Överst på en bikupa placerar man de sk. skattlådorna, de som man vill att bina ska lägga all honungen i. Mellan skattlådorna och yngellåda läggs ett galler så att inte drottningen kan gå upp i skattlådorna och lägga ägg. Fiffigt. Snart är det alltså dags att sätta på dessa skattlådor och de ska förstås innehålla ramar som bina kan bygga ut med celler för honungsförvaringen. När lågorna ska på tvistar de lärde om. Det är heller ingen konsensus över om man ska lägga på en eller flera i taget. Om man har på alldeles för många lådor för tidigt finns det risk att samhället blir utkylt. Till ett riktigt starkt samhälle kan det behövas en yngellåda + 4-5 skattlådor (om Langstroth typ). Några reservlådor kan också vara bra, blir det plötsligt jättebra drag vill man inte stå där utan lådor!

Ramarna av plast är av Hoffman typ, den vanligaste i Amerika. Den är bredare i överkant istället för stift som på trämen. På fotot en i svart plast som inte är utbyggd och en som är utbyggd med celler. En del menar att plastramar har en tendens att kitta ihop sig. Försäljaren tycker att det är mindre risk för kakras vid slungning, och att det för övigt också är en arbetsbesparning. Ramarna måste rollas med ett tunt laget vax. En särskild vaxgryta för det ändamålet är troligen praktisk och en elektrisk kokplatta, så att man kan göra det utomhus och slippa svårborttaget vax inomhus. Storleken på plastramen är i detta fall det samma som på den tänkta träramen 159 x 448 cm (sk. medium depth, Farrar eller ¾ Langstroth), den rymmer ca 5000 celler. Ramarna går tydligen att beställa från Säffle, så det är väl inget att vänta på?

Nya mellanväggar

När jag för ett tag sedan såg att drottningen i den ena kupan hade lagt ägg ända ut i den yttersta av de fem ramarna, då satte jag i förra veckan till en ny ram med vaxmellanvägg. Detta för att samhället ska ha tillräckligt med plats för att utvidga sig och inte få för sig att svärma eller annat dumt. Igår kollade jag den nya ramen, och i båda samhällena hade de byggt ut den halvvägs med celler på båda sidorna, i ett av samhällena hade de tom. börjat fylla med lite honung överst. Och kolla in vad prydligt de städat botten av kupan, inga döda bin kvar.

Nu är det verkligen hög tid att börja fundera på vilka ramar jag ska ha i skattlådorna, plast eller traditionella träramar?