Invintring fas II

Fasligt kladdigt och klibbigt blir det på diskbänk, golv och alla närbelägna ytor när man håller på med att koka sockerlag. Större kastruller hade underlättat betänkligt. Rent praktiskt går det till så att man kokar upp vattnet (3 liter) och rör i sockret (2 kg) tills det löst sig, och upprepar det tills man klarat av 10 kg socker/samhälle. Mina samhällen fick hälften av sockret tidigare, men nu var det alltså dags för den sista ransonen. Man får lite olika bud i litteraturen (och av biodlare) när det gäller hur mycket socker man ska ge, när på hösten man ska ge dem det, vilken tid på dagen, i vilket tempo och på vilket sätt (foderballong eller som i mitt fall foderlåda). Oftast avgör nog slumpen och bekvämlighetsfaktorn vilka råd man tar till sig.

Efter att sockerlagen var kokad, avsvalnad och transporterad till kupnärhet, så återstod bara att fördela den i foderlådorna. Jag tog foderlådan från kupan, skakade av alla bin och ställde mig en bit bort och gjorde det. Jag kände mig nöjd med att på det sättet tagit hänsyn till att sockerdoften kunde locka bina till röveri och sådant, men konstaterade i efterhand att det allra lättaste och smidigaste hade varit att bara lyfta på locket och snabbt hälla ner sockret i lådan. Nästa år så.

Bina hittade till sockret inom några minuter. Några enstaka bin har drunkat i sockerlagen, men annars verkar det funka bra. Ramarna börjar kännas klart mer tunga än vanligt, bina har som förväntat konverterat sockret till honung. Vilka duktiga arbetare!

Bigårdsguidning

På"Honunges dag" 23 september ordnade vi i den lokala biodlarföreningen bl.a. försälning av honung och honungsrelaterade produkter, information om nybörjarkursen nästa år och så visning av vår bigård. Det var en del nyfikna som nappade på detta. De lät sig iförda slöjor och till doften av nybakt stenungsbakat bröd i senhöstligt solsken villigt vallas till kuporna. Bina var föredömligt snälla och representativa.

Sockersöt invintring

Då var det dags att förbereda bina för vinterns intåg. Kvällar och nätter börjar bli kyliga även om högtrycket håller i sig. Drottningen börjar nog dra ner på äggläggningen och bina behöver foder för att klara vintern.

I förrgår samlades vi tre kupgrannar inför invintringen. John hade kokat ihop 20 kg socker i vatten (3 kg socker/2 liter vatten), vilket gjordes genom att först koka vattnet sedan lite i taget röra ner sockret tills det löst sig. När det hela svalnat av kunde man hälla den kladdiga sockerlösningen i foderlådorna, som i sin tur placerades överst i kuporna. I lådorna är det en långsmal spinga (till vänster på bilden) som gör det möjligt för bina att komma åt sockerlösningen utan att drunkna i den. Varje samhälle fick alltså nu sammanlagt fem kg socker, om några dagar ska de få fem till, det borde räcka för vintern.

Jag stod en stund och spanade ner genom springan som snabbt immade igen av binas värme, men inte ett bi hittade upp, det var kanske läggdags. I min föreställningsvärld skulle de utföra en glädjedans över denna sockergåva. Ska gå och kika ner idag och se hur det ser ut.

Vi kupgrannar stod också med huvudet på sned och konstaterade att våra samhällen nog blir ganska utsatta i vinter, eftersom de sannolikt syns rätt så tydligt från den rätt så trafikerade vägen när löven väl faller. En åtgärd vi funderar på är att plantera något vintergrönt (som cypresser) mellan kupor och väg.

Honungens dag

En lördag om året uppmärksammas bina och honungen alldeles särskilt här på hemorten. Biodlarföreningen (www.biodlarna.se/dbf/molnlycke) dukar upp i ladan på hembygsgården med allehanda honungsprodukter och allt möjligt annat som har med bihantering att göra. En kompis tyckte att det var att objektifiera biet att kalla det Honungens dag. Det kanske skulle döpas om till Biets dag? Honung är ju i och för sig för de flesta mera tilltalande än insekter, och vi vill ju så klart ha besökare.

Mina egna bina får vila lite under denna vecka, för de ska få den äran att bli begapade under guidade turer. Detta såvida vi har någon uppslutning på Honungen dag... det är ju knappast en kioskvältaraktivitet...

Ihoprullade larver

Fantastiskt vad den nya drottningen har legat i! Den mittersta av de sammanlagt fem ramarna är nästan full med yngel nu, lite honung överst i ramen bara. Det är fortfarande färre bin i den här kupan än i den som haft drottning hela tiden, men de är lugna och fina, det är snarare i den andra kupan som de surrar lite småargt.

Det ägg (eller stift) som drottningen lägger i en cell badar i näringsrik fodersaft. Efter tre dagar utvecklas den till en larv och matas med honung och proteinrikt pollen. Först är den rundlarv och sedan sträcklarv när den är större. Arbetsbina täcker larven och den blir en puppa, sedan föds det helt fullbildat. Ett arbetsbi föds efter 21 dagar, drönaren efter 24 och drottningen efter 16 dagar.

Här jobbar bina på och täcker yngel och matar larver. I mitten och ner till höger på bilden ser man en del ihoprullade larver i cellerna. I vänsterkanten är det täckt yngel och i höger övre hörn täckt honung.

Hoppas det relativt varma vädret håller i sig så att larverna får kläckas i lugn och ro, så att samhällena hinner bli stora och starka inför vintern.

Finnes: en äggläggande drottning

Ja det är sant, hon HAR börjat lägga ägg! Det finns både stift och täckt yngel i kupan. Man blir nästan rörd över binas förmåga att anpassa sig till nya förhållanden, driften att hålla samhället igång och att försvara det.

Det har ju varit många dagar med hällande regn och till och med hagel. Jag undrar just hur det går för ett stackars bi som kanske i godan ro mumsar i sig nektar från ljungblomman och överraskas av en hagelskur? Det är tuffa arbetsvillkor när man får leta mat med livet som insats.

Saknas: en äggläggande drottning

Jag har sett kungligheten med egna ögon. Ungdrottningen klampade omkring på ramen som katten kring het gröt, övriga bin närmast letargiska. Men inte ens med lupp kunde jag sikta några ägg.

Till hennes försvar så har ju vädret varit dåligt, hon kanske inte har kunnat para sig. Bina verkar ju också glada i henne, de har accepterat henne och har uppenbarligen förväntningar på henne. Jag får vänta ytterligare en vecka och se vad som händer. OM hon inte har lagt några ägg då så är hennes dagar räknade, jag får skaffa en ny drottning av någon odlare (om man får tag på några drottningar så här års). Hur jag ska kunna ta ihjäl henne vet jag inte... jag klarar inte ens av att trampa ihjäl de stackars bin som fastnat med vingarna i tejpbitar.

Oavsett äggläggningsstatus så behövs det en ram till med täckt yngel, för det är för lite ungbin i kupan. En sådan ram kan jag få av Egon. I det starkare samhället, som haft drottning ett tag, där är ca 1/3 av mittenramarna täckt yngel, vilket är bra. Det enda jag fann i det svaga samhälle, det var pollen, honung och foder huller om buller i ramarna.

Men bina försvarar i alla fall sitt bo med den äran! Jag såg en geting som flög in i boet när det var öppet. Bina gav sig direkt på den, nöp den i nacken och flög med viss möda med det tunga lasset ut ur boet och dumpade inkräktaren på behörigt avstånd. Bra där!


Bilderna visar skillnaden mellan (vax) täckt honung (där jag skrapar med kupkniven) och täckt yngel. Ynglen är lite buckligare.

Länge leve ungdrottningen!

Hon har siktats av min biodlarkollega! Så då hade vi rätt som trodde att det nog hade kläckts några drottningar ur visecellerna. Drottningen var lite större än arbetsbina och hon rörde sig snabbt på ramarna. Flög till och med upp. Hon har väl varit på parningsflykt. Ägg hade hon ännu inte lagt, hoppas kunna hitta några till helgen.

Undrar vilken ras det är på henne? De flesta av bina i min avläggare var av en korsning mellan antatoliska och kaukasiska bin, och ev. någon ram med Buckfastbin. Vi får väl se vad hon blir för en. Hon har inte så himla många ramar att lägga ägg i. Arbetsbina har fyllt på ganska bra med honung i mittenramarna, de som brukar vara bäst för äggläggning. Kanske ska jag stuva om ramarna lite.

Snart behöver de ännu mera apifonda, de käkar glupskt på sockret som jag lägger i botten på kupan.

Drottningen är död!

Som befarat har hon gått hädan. Hur och varför är svårare att veta. Min nyupptäckta biodlarintuition sade mig att något var fel i samhället, men jag såg också tre lite säkrare tecken på att hon nog är död, nämligen 1. att jag inte hittar henne 2. att det inte finns några stift och 3. att bina har tillverkat viseceller. Biodlarkollegan Mikael bekräftade mina fynd. Vi inspekterade samhället noga med ficklampor.

På bilden här som jag tog igår kväll syns det som jag tror är visecellerna, och de är tomma. Det betyder att drottningarna krypit ut och kanske slagits med varandra. Den starkaste är sannolikt kvar och har parat sig, förhoppningsvis (annars blir det bara drönare lagda). Om ca en vecka borde man i så fall se att det börjar dyka upp stift. Man lär ju inte hitta henne, hon är rätt så lik de andra bina och dessutom omärkt. Man skulle kunna sila bina förstås, men det är lite omständigt. Finns ingen drottning i samhället får jag köpa mig en ny, om det går att få tag på en såhär års.

Mitt stackars drottninglösa samhälle! Hoppas nu bara att de hinner etablera sig bra innan vintern.

Ta i med hårdhandskarna
Eller i alla fall de i getskinn. Höll på att få en chock när jag på väg till jobbet idag bara skulle titta till bina och ser att det är helt svart av bin runt en av mina kupor. Rövare! Jag går tillbaka hem och utrustar mig med hanskar, slöja, rökpust och målartejp. Nu ska de få. Känner mig som Cruella De Vil och bina med tror jag, för de surrar runt mig som aldrig förr. Rökpusten slocknar fyra gånger, en gång tror jag mig ha fått ett bi innanför slöjan och utför en intrikat så-tar-man-av-sig-slöjan-på-en-sekund dans, men till slut vinner jag. Tejpförlusten minimal (prova själv att riva tejpremsor med handskap på). Alla fluster igentejpade till oigenkännlighet med pytteliten flusteringång, de får KÖA för att komma in i kupan.

När jag ändå håller på och grejar med bina passar jag på och kollar om jag verkligen kan se att drottningarna finns där, och i den ena kupan hittar jag både henne och ägg, men i den andra varken eller. Däremot något som ser ut som viseceller (drottningceller de själva dragit upp). Bina har fått sig en muntlig åthutning och hot om att Egon kommer om de inte skärper sig. Eftersom jag inte tror att det hjälper mot min kontrollförlust så kommer jag nog att fråga Egon till råds inom en snar framtid.