Vinterbin och andra (döda) bin

Nu har jag fått en förklaring på drösarna av döda bin (se bild på förra inlägget). Det ska vara så. De som dör, det är inga vinterbin utan vanliga dödliga arbetsbin som förra året gjort vad de brukar, nämligen städa (städbin), skydda samhället (vaktbin), mata (ambin) och hämta nektar och pollen (dragbin).

Vinterbina är istället bin (även de honor) som blivit födda sent på säsongen, kanske augusti/september, efter att draget är slut och viktigast; de har inte bidragit till yngeluppfödning. De har med andra ord inte använt sina fodersaftkörtlar alls, de har mest ägnat sig åt att ta det lugnt och äta proteinrikt pollen som de sedan lagrat i kroppen för att kunna överleva vintern.

Alltså är alla bin som använt sina fodersaftkörtlar under 2006 döda nu. Då kan jag snabbt räkna ut att alla mina bin måste vara avkommor till den drottning som finns i respektive kupa, inget kvar av de bin som jag fick i och med avläggaren förra året. Det blir intressant att se om jag kan observera några skillnader mellan den kupa som har den köpta findrottningen och den som har den av bina egenhändigt framodlade och i området friparade drottningen.

Vinterbina har viktiga uppgifter på våren. De ska mata drottningen med det foder (både pollen och honung) som finns inne i kupan så att hon kan komma igång med att sätta yngel, vilket brukar vara i mars. När det väl finns yngel ska de matas. Samhället kan således dra igång med full aktivitet redan innan den första krokusen ens visat sig ute i naturen!

Ortens biodlarförening har vänligt nog ordnat en "år-2-kurs" för oss som startade förra året. Ovärderligt att på det sättet få ta del av andras väl beprövade erfarenhet .

Rensningsflykt = bibajs

Rostbruna fläckar på kupan

skvallrar om att bina nog varit

ute på rensningsflykt, i alla

fall en del av dem. Det är väl

tur att de tömt tarmen någon

annanstans än i kupan.

Det har bara varit några få

lite varmare och soligare dagar

nu i mars, enstaka dagar med

topptemperaturer kring 10 grader,

men det är tydligen allt som behövs.

Jag lyfte lite på locket också,

och där låt hela högar med

döda bin i botten. Ska det

verkligen vara på det viset?

Annars såg bina forfarande ut

att kura slött i sitt vinterklot.

Jag såg att det var gott om

honoung kvar i den yttersta

ramen, så det lär inte vara

nödvändigt med stödfodring,

inte än i alla fall.

Vintervila

De felsta av bina tycks ha förstått detta med vintervilan. De stackare som ändå ger sig av ut landar och dör, förhoppningsvis snabbt och smärtfritt, i snödrivan nedan flustret. Har bara siktat en sådan ensamflygare, men de lär ju vara flera.

Kontemplerar flytt av kuporna nu innan rensningsflykten. När temperatur närmar sig +10 kan det redan vara dags för bina att starta våren, de är tidiga, och en ev. flytt vill man ha gjort innan de börjar röra på sig och har vant sig vid kupans placering.

Vindexponerade vintersovare
Stormen Per drog över västkusten och ryckte av locket på en av kuporna! Naturligtvis samma olycksdrabbade kupa som blev av med sin drottning i somras. Locket är på plats och säkrat med tunga stenar och extra remmar. Nu återstår ju bara att vänta till våren och se hur de klarar sig. Ibland kan bina vara väldigt lättstörda och ibland kan de tydligen klara till och med att en kupa välter under vintern. Vilken sort mina är, det avslöjas i vår.

Vinterklot

Bina kurar i sitt vinterklot, rör sig mycket trögt. Jag gluttade bara kort och försiktigt på locket för att se att det såg bra ut, inte för att jag skulle kunna göra så mycket om det inte gjorde det....

Jag och närmste biodlarkollegan planterade en hortensia vid kuporna och planerade lite inför våren. Vi tittade bl.a på området till vänster om kuporna, och funderade på att flytta dit dem till våren. Det är lite mera insynsskyddat, särskilt om vi bygger ut vår bigård med några avläggare i vår.

Här ser inte så vintrigt ut, ingen snö och plusgrader, som det varit nästan hela hösten. Vi oroar oss lite för att fodret kanske inte räcker hela vintern om bina är för aktiva pga det förhållandevis varma vädret. Men vintern är kanske på väg!

Intrikat hexagon

De förpräglade vaxkakor som bina sedan bygger sina celler på, de är präglade med former av hexagoner. Bina spontanbygger också i denna geometriska form. En matematiskt bevandrad vän till mig hade en förklaring (som tydligen alla hyfsat allmänbildade redan kände till...) på varför de väljer att bygga just i denna form och inte t.e.x i en kvadrat, triangel eller cirkel. Hexagonen är mest ekonomisk. Formen ger mest yta (eller volym) i förhållande till hur mycket vägg biet måste bygga. Dessutom går hexagonerna enkelt att haka på varandra och man kan bygga hela kakor utan att yta går förlorad. Bina kan matte helt enkelt!

Fler än jag har ju slagits av binas byggfärdigheter. Nu när jag läser mera om detta hittar jag bl.a ett citat av Charles Darwin där han beskriver vaxkakorna som "a masterpiece of engineering that is absolutely perfect in economizing labor and wax." Redan de gamla grekerna uppmärksammade faktiskt binas konst att optimera, och noterade att de hade "a certain geometrical forethought".

Forskare och matematiker i nutid har också gett sig på problemet. Thomas C. Hales har formulerat bevis kring det han kallar "The hexagonal honeycomb conjecture". Denna beskriver att "a hexagonal grid represents the best way to divide a surface into regions of equal area with the least total perimeter". Här kan man läsa mera om hans bevisföring: http://www.math.pitt.edu/~thales/kepler98/honey/

Drönarslakt

Döda bin i botten på kupan och även utanför flustret, vad kan det bero på? Rester efter drönarslakten? Eller kanske helt normalt att en del dör såhär på senhösten/vinterkanten. Det är inga mängder, men säkert ett tiotal i botten på den ena (vänster)kupan i alla fall.

Jag kunde inte låta bli att kika ner i kupan häromdagen, försiktigt lyfte jag på locket. Bina vill nog (och bör) vara i fred, man jag måste ju se vad de har för sig. I vänsterkupan var nästan alla bina nere mellan ramarna och de rörde sig ganska trögt, men i den andra var de rörligare och ganska många var i en klunga ovanpå ramarna också. Ingen var ute och flög förstås.

Mitt första år som biägare har nog präglats av en skopa osäkerhet och samtidig fascination över bikrypet. Det är inte så lätt att avgöra när den lilla insekten mår bra och när det är kris. Hoppas min okunskap bara inte leder till att de av någon anledning inte klarar vintern...

Sista pysslet innan vintern

Första snön föll idag. Hoppas bina håller sig inomhus och har det varmt och torrt om fötterna! Fotot är taget för en vecka sedan. Jag borstar bort bin från undersidan på foderlådan, den är ju tom och ska bort inför vintern. Egentligen är det väl inte så mycket mer att göra i år med bina, möjligtvis behöver jag försäkra mig om att ventilationen är tillräcklig. Flusteröppningarna ska vara lagom (?) stora och i botten på kuporna har jag ju ett nät som antagligen får vara som det är. Varroagallren har jag tagit bort. Årsrapporten är också inskickad till sekreteraren i föreningen. Tråkigast att fylla i var frågan om hur stor skörden var... nämligen noll. Men NÄSTA år så!

Nedfall på varroagaller

Hade de där små äckliga kvalsterkrypen ostörda fått knapra i sig av mina bin under vintern hade det nog inte gått så bra... Efter oxalsyrebehandlingen var det var mer nedfall av varroa än jag räknat med. Det såg inte så illa ut när man bara slängde ett öga på gallret, men vid närmare inspektion så var det i det ena samhället minst ett hundratal och i det andra kanske ett trettiotal (döda) kvalster. Helst otroligt att de så snabbt har fått fäste. Och vilken tur att vi behandlade!

Det samhället där det var mest nedfall är det samhälle där drottningen tidigare dog (och de själva odlade fram en ny). Det samhället lät också nu mera "brusigt" och det var klasar av bin på frigolitmellanskivan. Hoppas det inte är något med drottningen igen. De kanske bara är lite trångbodda för tillfället, när det är så fullt med foder inne och dåligt väder ute. Västkusten har till och med haft sin första rejäla höststorm.

Oxalsyra mot varroa

Ett höstobligatorium i moderna tider är att behandla sina bisamhällen mot kvalstret varroa. I vår förening gör vi oxalsyrebehandlingen gemensamt. Själv var jag bortrest, men biodlarvännerna tog hand om mina bin också. Enligt uppgift var det var en perfekt dag för att göra behandlingen, kyligt på förmiddan (då sitter bina still) och lite varmare på eftermiddan då bina kan röra på sig lite.

Varroa är ett litet millimeterstort rött kvalster och något som man nog tyvärr kan få leva med som biodlare i Sverige idag. Varroa kom till Sverige för några decennier sedan och många områden är smittade. Bina smittar varandra och ev. kan också humlor för vidare smitta. Kvalstret sätter sig på bina och äter helt enkelt hål på dem och de dör så småningom.

Det är svårt att helt bli av med varroa när väl ett samhälle är angripet, men man kan, och ska, bekämpa det. Det finns både korttids- och långtidsbekämpning, det förstnämnda t.ex. genom stark myrsyra och det senare t.ex. mjölksyra och oxalsyra. Det sistnämnda behandlar man med på hösten, efter honungsupptaget. Behandlingen går till så att man tar upp ramarna en i taget och sprutar på ämnet på dem (vanlig vattenspruta som man alltid har till det ändamålet), detta upprepas tre gånger och mellan varje gång tittar man på nedfallet på varroagallret som man har underst i kupan. Ser man att det är allt mindre kvalster efter varje behandling kan man vara nöjd. Myrsyran behandlar man annorlunda med. Den placeras i något kärl ovanpå kupan och får sedan sakta sippra ner genom ramarna. Syran är tyngre än luft och söker sig nedåt. Detta måste förstås göras i ett väl ventilerat rum. Samhället kan också brusa upp vid behandlingen, men det är effektivare eftersom den inte bara behandlar bina, utan går igenom vaxet och till ynglen. Det är också orsaken till att man tar mjölksyran i omgångar.

En 100% ekologisk bekämpningsmetod är att använda sig av en s.k. drönarram. Det är vanlig ram med vanligt präglat vax, men man fyller inte hela ramen, utan bara det översta partiet. Bina bygger vidare på ramen själva och bygger då ofta drönarceller. Drottningen lägger sina oparade ägg, som blir s.k. puckelyngel och som det bildas drönare ur. Poängen med detta är att man på sätt och vis odlar varroa, eftersom den verkar föredra större celler, så den söker sig till dessa ramar som man sedan kan ta bort.

Om bisamhället är angripet av varroa är man skyldig att anmäla det till bitillsynsmannen. Sverige är uppdelat i tre zoner när det gäller varroa. Om man har sitt bisamhälle stående nära flera andra så ska man se till att man behandlar mot varroa samtidigt och att alla faktiskt behandlar, det är nästan meningslöst att bara behandla ett samhälle.